Skip to content

6. arśaścikitsitam

Adhikarana 1 (1-3) · Śloka 3

athātō'rśasāṁ cikitsitaṁ vyākhyāsyāmaḥ ||1|| yathōvāca bhagavān dhanvantariḥ ||2|| caturvidhō'rśasāṁ sādhanōpāyaḥ | tadyathā- bhēṣajaṁ kṣārō'gniḥ śastramiti | tatra, acirakālajātānyalpadōṣaliṅgōpadravāṇi bhēṣajasādhyāni, mr̥duprasr̥tāvagāḍhānyucchritāni kṣārēṇa, karkaśasthirapr̥thukaṭhinānyagninā, tanumūlānyucchritāni klēdavanti ca śastrēṇa | tatra bhēṣajasādhyānāmarśasāmadr̥śyānāṁ ca bhēṣajaṁ bhavati, kṣārāgniśastrasādhyānāṁ tu vidhānamucyamānamupadhāraya ||3||

View original

अथातोऽर्शसां चिकित्सितं व्याख्यास्यामः ||१|| यथोवाच भगवान् धन्वन्तरिः ||२|| चतुर्विधोऽर्शसां साधनोपायः | तद्यथा- भेषजं क्षारोऽग्निः शस्त्रमिति | तत्र, अचिरकालजातान्यल्पदोषलिङ्गोपद्रवाणि भेषजसाध्यानि, मृदुप्रसृतावगाढान्युच्छ्रितानि क्षारेण, कर्कशस्थिरपृथुकठिनान्यग्निना, तनुमूलान्युच्छ्रितानि क्लेदवन्ति च शस्त्रेण | तत्र भेषजसाध्यानामर्शसामदृश्यानां च भेषजं भवति, क्षाराग्निशस्त्रसाध्यानां तु विधानमुच्यमानमुपधारय ||३||

Meaning of the śloka

Now the treatment of arshas will be explained, as taught by the revered Dhanvantari. The text gives four therapeutic approaches: medicines, kshara, fire cautery, and surgical instruments. Recently developed cases with few doshas, signs, and complications are assigned to medicines; soft, spreading, deep-seated, and raised lesions to kshara; rough, fixed, broad, and hard lesions to fire cautery; and raised, moist lesions with a slender base to surgery. Medicines are also prescribed when the lesions are not visible. The procedures for cases assigned to kshara, cautery, and surgery are to be explained next.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

tatrētyādi| acirakālajāni avatsarāṇi| sthirāṇi avisarpīṇi| pr̥thūni viśālāni| kaṭhināni akōmalāni||1-3||

Meaning of the commentary

The commentary explains that 'recently developed' means less than one year old, 'fixed' means not spreading, 'broad' means extensive, and 'hard' means not soft.

Key terms

arshas
The classical condition treated in this chapter.
bheShaja (bheshaja)
Medicinal treatment.
kShAra (kshara)
A caustic alkaline preparation used in a classical procedure.
agni
Therapeutic cautery by heat in this context.
shastra
A surgical instrument or operative treatment.

Adhikarana 2 (4) · Śloka 4

tatra balavantamāturamarśōbhirupadrutamupasnigdhaṁ parisvinnamanilavēdanābhivr̥ddhipraśamārthaṁ snigdhamuṣṇamalpamannaṁ dravaprāyaṁ bhuktavantamupavēśya saṁvr̥(bhr̥)tē śucau dēśē sādhāraṇē vyabhrē kālē samē phalakē śayyāyāṁ vā pratyādityagudamanyasyōtsaṅgē niṣaṇṇapūrvakāyamuttānaṁ kiñcidunnatakaṭikaṁ vastrakambalakōpaviṣṭaṁ yantraṇaśāṭakēna parikṣiptagrīvāsakthiṁ parikarmibhiḥ suparigr̥hītamaspandanaśarīraṁ kr̥tvā tatō'smai ghr̥tābhyaktagudāya ghr̥tābhyaktaṁ yantramr̥jvanumukhaṁ pāyau śanaiḥ śanaiḥ pravāhamāṇasya praṇidhāya, praviṣṭē cārśō vīkṣya, śalākayōtpīḍya, picuvastrayōranyatarēṇa pramr̥jya, kṣāraṁ pātayēt; pātayitvā ca pāṇinā yantradvāraṁ pidhāya vākcchatamātramupēkṣēta, tataḥ pramr̥jya kṣārabalaṁ vyādhibalaṁ cāvēkṣya punarālēpayēt, athārśaḥ pakvajāmbavapratīkāśamavasannamīṣannatamabhisamīkṣyōpāvartayēt, kṣāraṁ prakṣālayēddhānyāmlēna dadhimastuśuktaphalāmlairvā, tatō yaṣṭīmadhukamiśrēṇa sarpiṣā nirvāpya yantramapanīyōtthāpyāturamuṣṇōdakōpaviṣṭaṁ śītābhiradbhiḥ pariṣiñcēt, aśītābhirityēkē, tatō nirvātamāgāraṁ pravēśyācārikamādiśēt; sāvaśēṣaṁ punardahēt; ēvaṁ saptarātrāt saptarātrādēkaikamupakramēta; tatra bahuṣu pūrvaṁ dakṣiṇaṁ sādhayēt, dakṣiṇādvāmaṁ, vāmāt pr̥ṣṭhajaṁ, tatō'grajamiti ||4||

View original

तत्र बलवन्तमातुरमर्शोभिरुपद्रुतमुपस्निग्धं परिस्विन्नमनिलवेदनाभिवृद्धिप्रशमार्थं स्निग्धमुष्णमल्पमन्नं द्रवप्रायं भुक्तवन्तमुपवेश्य संवृ(भृ)ते शुचौ देशे साधारणे व्यभ्रे काले समे फलके शय्यायां वा प्रत्यादित्यगुदमन्यस्योत्सङ्गे निषण्णपूर्वकायमुत्तानं किञ्चिदुन्नतकटिकं वस्त्रकम्बलकोपविष्टं यन्त्रणशाटकेन परिक्षिप्तग्रीवासक्थिं परिकर्मिभिः सुपरिगृहीतमस्पन्दनशरीरं कृत्वा ततोऽस्मै घृताभ्यक्तगुदाय घृताभ्यक्तं यन्त्रमृज्वनुमुखं पायौ शनैः शनैः प्रवाहमाणस्य प्रणिधाय, प्रविष्टे चार्शो वीक्ष्य, शलाकयोत्पीड्य, पिचुवस्त्रयोरन्यतरेण प्रमृज्य, क्षारं पातयेत्; पातयित्वा च पाणिना यन्त्रद्वारं पिधाय वाक्च्छतमात्रमुपेक्षेत, ततः प्रमृज्य क्षारबलं व्याधिबलं चावेक्ष्य पुनरालेपयेत्, अथार्शः पक्वजाम्बवप्रतीकाशमवसन्नमीषन्नतमभिसमीक्ष्योपावर्तयेत्, क्षारं प्रक्षालयेद्धान्याम्लेन दधिमस्तुशुक्तफलाम्लैर्वा, ततो यष्टीमधुकमिश्रेण सर्पिषा निर्वाप्य यन्त्रमपनीयोत्थाप्यातुरमुष्णोदकोपविष्टं शीताभिरद्भिः परिषिञ्चेत्, अशीताभिरित्येके, ततो निर्वातमागारं प्रवेश्याचारिकमादिशेत्; सावशेषं पुनर्दहेत्; एवं सप्तरात्रात् सप्तरात्रादेकैकमुपक्रमेत; तत्र बहुषु पूर्वं दक्षिणं साधयेत्, दक्षिणाद्वामं, वामात् पृष्ठजं, ततोऽग्रजमिति ||४||

Meaning of the śloka

The passage describes a historical kshara procedure for a sufficiently strong patient affected by arshas. It calls for preliminary oiling, sweating, and a small warm, unctuous, mainly liquid meal, followed by positioning and restraint, lubrication, introduction of an instrument, exposure and cleansing of the lesion, and application of kshara. The effect is observed and the application may be repeated according to the strength of the kshara and the disorder. A properly treated lesion is described as depressed, slightly bent, and resembling a ripe jambu fruit. The kshara is then washed away with sour liquids, the area is soothed with ghee mixed with yashtimadhu, and aftercare is given. Residual lesions may be treated again, one at a time at seven-day intervals, in the stated right, left, posterior, and anterior sequence.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

tatrētyādi| balavantamiti āturōpakramē kr̥tamapi balagrahaṇaṁ punariha kr̥tam; anvarthatvē hyanarthanivr̥ttyarthamuktamapyucyatē, yathaiva hi vyasanasaṅkaṭē pathi śanaiḥ śanairahirahiriti; manōbalasya sattvasya prāptyarthamityanyē, upacayalakṣaṇasya balasya prāptyarthamityaparē; aparē tvēvaṁ vadanti- nanu, arśōvyādhyupadrutasya kathaṁ balavattvaṁ syāt? atrōcyatē, balavānatra vr̥ddhatvarahitō nātyantahīnaprāṇaḥ sattvabhūyiṣṭhō vā| arśōvyādhau “abhuktavataḥ karma kurvīta” (sū. 5) iti sūtrasthānē prōktaṁ, tadatra kathaṁ snigdhaṁ dravaprāyamannaṁ bhuktavantamityādyuktaṁ? bhuktavatō hi karmaṇi kriyamāṇē hikkāśvāsādaya utpadyēranniti vr̥ddhavaidyāḥ; tatraikē dvitricatuḥ- pañcadināni pūrvāṇi snigdhādibhōjanaṁ na tu tadaharityāhuḥ; anyē tu tadaharēva snigdhālpabhōjanānantaramarśaḥkarmētyāhuḥ, “prāk śastrakarmaṇaścēṣṭaṁ bhōjayēdāturaṁ bhiṣak” (sū. 17) iti prāgēvōktatvāt; yat punaḥ “abhuktavataḥ karma” ityuktaṁ sūtrasthānē, tanmukhāśritānāmarśasāṁ karmaṇi bhōjanapratiṣēdhārthamiti| sādhāraṇē kālē nātiśītōṣṇē| phalakē kāṣṭhaphalakē| vastrakambalakōpaviṣṭamiti vasanōndukaniviṣṭam| parikarmiṇaḥ sarvakarmaṇāṁ kartāraḥ paricārakāḥ| kṣāraṁ pātayēdatra tantrāntaradr̥ṣṭyā trividhāmapi kṣāramātrāmāha- “kṣāramātrā nakhōtsēdhapramāṇā''dyā prakīrtitā| dviguṇā madhyamā mātrā triguṇā mahatī matā|| pittē ślēṣmaṇi vātē ca yathāsaṅkhyaṁ prayōjayēt”- iti| yantramukhapidhānaṁ dāhaśaktyutkarṣārtham| tīkṣṇauṣadhaśaktikr̥taṁ kṣārabalaṁ, vyādhibalamavagāḍhōttānādibhēdēna| atra sarvamapyarśaḥ kṣārēṇa samyagdagdhaṁ pakvajāmbavapratīkāśamiti sāmānyalakṣaṇamuktaṁ; tantrāntarīyāstu pr̥thak; tathāhi- “pakvajāmbavakāśmaryavarṇaṁ dagdhē'nilārśasi| pittajē bhr̥ṅgamāyūrakaṇṭhavarṇaṁ vinirdiśēt|| br̥hatīpuṣpavarṇatvaṁ samyagdagdhē kaphārśasi”- iti| dhānyāmlaṁ kāñjikaṁ, śuktaṁ cukraṁ, phalāmlō bījapūrarasaḥ| tata ityādi| uṣṇōdakōpaviṣṭamiti kaphavātānubandhē uṣṇōdakāvagāhaḥ, kēvalayōstu raktapittayōḥ śītōdakāvagāhaḥ||4||

Meaning of the commentary

The commentary preserves several interpretations of 'strong': some take it as mental fortitude, others as bodily robustness, and others as a patient who is not elderly, not extremely depleted, or predominantly courageous. It also records disagreement about food: some read the meal as preparation during the preceding two to five days, whereas others permit a small unctuous meal on the procedure day, interpreting the earlier fasting rule as limited to lesions of the mouth. It explains the moderate season, wooden board, attendants, closure of the instrument opening to intensify the burning action, and assessment of both kshara strength and lesion depth. Another source gives different colors for adequate burning according to the dosha. Dhanyamla, shukta, and fruit acid are identified as sour washing agents. Warm immersion is linked to kapha-vata association, while cool immersion is assigned to uncombined rakta or pitta conditions.

Key terms

kShArakarma (kshara-karma)
A classical procedure using a caustic alkaline preparation.
kShArabala (kshara-bala)
The strength or caustic potency of the preparation.
vyAdhibala (vyadhi-bala)
The strength or extent of the disorder, including depth or prominence here.
dhAnyAmla (dhanyamla)
A sour fermented grain liquid identified by the commentator as kanjika.
yaShTImadhuka (yashtimadhuka)
A named substance mixed with ghee for soothing the treated site.

Adhikarana 3 (5-6) · Śloka 6

tatra vātaślēṣmanimittānyagnikṣārābhyāṁ sādhayēt, kṣārēṇaiva mr̥dunā pittaraktanimittāni ||5|| tatra vātānulōmyamannaruciragnidīptirlāghavaṁ balavarṇōtpattirmanastuṣṭiriti samyagdagdhaliṅgāni, atidagdhē tu gudāvadaraṇaṁ dāhō mūrcchā jvaraḥ pipāsā śōṇitātipravr̥ttistannimittāścōpadravā bhavanti, dhyāmālpavraṇatā kaṇḍūranilavaiguṇyamindriyāṇāmaprasādō vikārasya cāśāntirhīnadagdhē ||6||

View original

तत्र वातश्लेष्मनिमित्तान्यग्निक्षाराभ्यां साधयेत्, क्षारेणैव मृदुना पित्तरक्तनिमित्तानि ||५|| तत्र वातानुलोम्यमन्नरुचिरग्निदीप्तिर्लाघवं बलवर्णोत्पत्तिर्मनस्तुष्टिरिति सम्यग्दग्धलिङ्गानि, अतिदग्धे तु गुदावदरणं दाहो मूर्च्छा ज्वरः पिपासा शोणितातिप्रवृत्तिस्तन्निमित्ताश्चोपद्रवा भवन्ति, ध्यामाल्पव्रणता कण्डूरनिलवैगुण्यमिन्द्रियाणामप्रसादो विकारस्य चाशान्तिर्हीनदग्धे ||६||

Meaning of the śloka

The text assigns arshas attributed to vata and shleshma to fire cautery or kshara, and those attributed to pitta and rakta to mild kshara alone. Signs of an adequate burn are restoration of vata's normal direction, desire for food, stronger digestive fire, lightness, recovery of strength and complexion, and mental satisfaction. Excessive burning may cause tearing of the anal region, burning pain, fainting, fever, thirst, profuse bleeding, and further complications arising from that bleeding. Inadequate burning is marked by a dark, small wound, itching, disturbance of vata, lack of clarity in the senses, and persistence of the disorder.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

tannimittāḥ śōṇitasrāvanimittāḥ| dhyāmaḥ kr̥ṣṇaśyāmaḥ||5-6||

Meaning of the commentary

The commentary specifies that the resulting complications are caused by blood loss, and that dhyama denotes a dark or blackish-brown appearance.

Key terms

samyagdagdha (samyag-dagdha)
A lesion judged adequately cauterized according to the classical signs.
atidagdha (ati-dagdha)
Excessive burning or cauterization.
hInadagdha (hina-dagdha)
Insufficient burning or cauterization.
shoNitAtipravRutti (shonita-atipravritti)
Excessive discharge of blood.

Adhikarana 4 (7) · Śloka 7

mahānti ca prāṇavataśchittvā dahēt, nirgatāni cātyarthaṁ dōṣapūrṇāni yantrādvinā svēdābhyaṅgasnēhāvagāhōpanāhavisrāvaṇālēpakṣārāgniśastrairupācarēt; pravr̥ttaraktāni ca raktapittavidhānēna, bhinnapurīṣāṇicātīsāravidhānēna, baddhavarcāṁsi snēhapānavidhānēnōdāvartavidhānēna vā; ēṣa sarvasthānagatānāmarśasāṁ dahanakalpaḥ ||7||

View original

महान्ति च प्राणवतश्छित्त्वा दहेत्, निर्गतानि चात्यर्थं दोषपूर्णानि यन्त्राद्विना स्वेदाभ्यङ्गस्नेहावगाहोपनाहविस्रावणालेपक्षाराग्निशस्त्रैरुपाचरेत्; प्रवृत्तरक्तानि च रक्तपित्तविधानेन, भिन्नपुरीषाणिचातीसारविधानेन, बद्धवर्चांसि स्नेहपानविधानेनोदावर्तविधानेन वा; एष सर्वस्थानगतानामर्शसां दहनकल्पः ||७||

Meaning of the śloka

The passage says that large arshas in a patient with sufficient vitality should be cut and then cauterized. Severely protruding lesions described as filled with doshas may be managed without the instrument by measures including sweating, massage, unctuous applications, immersion, poultices, drainage, topical applications, kshara, fire cautery, or surgery. Active bleeding is to be managed according to the treatment of raktapitta, loose stool according to the treatment of atisara, and retained stool by internal oleation or the treatment of udavarta. This is presented as the cautery framework for arshas occurring at all bodily sites.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

mahāntītyādi| dāhaḥ punaragnikr̥taḥ, kṣāradāhasyōktatvāt| dōṣapūrṇānīti dōṣairvātapittakapharaktaiḥ pūritāni| ēṣa ityādi| atra sarvaśabdēna mēḍhrādisthānagatānāmarśasāmavarōdhaḥ| dahanagrahaṇamatrōpalakṣaṇaṁ, tēna snēhādi śastraṁ cānuktamupalakṣayēt||7||

Meaning of the commentary

The commentary explains that the cautery following excision is by fire because kshara cautery has already been discussed. 'Filled with doshas' means filled with vata, pitta, kapha, or rakta. 'All sites' includes locations such as the genital region. The word 'cautery' is said to stand more broadly for the other listed measures, including oleation and surgery, even where each is not repeated explicitly.

Key terms

chedana
Cutting or excision.
dAha (daha)
Cauterization, specified by the commentator here as fire cautery.
visrAvaNa (visravana)
A drainage or evacuative procedure.
raktapitta (rakta-pitta)
A classical bleeding disorder whose treatment framework is referenced.
udAvarta (udavarta)
A classical condition involving obstructed or upward movement, referenced for retained stool.

Adhikarana 5 (8) · Śloka 8

āsādya ca darvīkūrcakaśalākānāmanyatamēna kṣāraṁ pātayēt | bhraṣṭagudasya tu vinā yantrēṇa kṣārādikarma prayuñjīta | sarvēṣu ca śāliṣaṣṭikayavagōdhūmānnaṁ sarpiḥsnigdhamupasēvēta payasā nimbayūṣēṇa paṭōlayūṣēṇa vā, yathādōṣaṁ śākairvāstūkataṇḍulīyakajīvantyupōdikāśvabalābālamūlakapālaṅkyasanacillīcuccūkalāyavallībhiranyairvā | yaccānyadapi snigdhamagnidīpanamarśōghnaṁ sr̥ṣṭamūtrapurīṣaṁ ca tadupasēvēta ||8||

View original

आसाद्य च दर्वीकूर्चकशलाकानामन्यतमेन क्षारं पातयेत् | भ्रष्टगुदस्य तु विना यन्त्रेण क्षारादिकर्म प्रयुञ्जीत | सर्वेषु च शालिषष्टिकयवगोधूमान्नं सर्पिःस्निग्धमुपसेवेत पयसा निम्बयूषेण पटोलयूषेण वा, यथादोषं शाकैर्वास्तूकतण्डुलीयकजीवन्त्युपोदिकाश्वबलाबालमूलकपालङ्क्यसनचिल्लीचुच्चूकलायवल्लीभिरन्यैर्वा | यच्चान्यदपि स्निग्धमग्निदीपनमर्शोघ्नं सृष्टमूत्रपुरीषं च तदुपसेवेत ||८||

Meaning of the śloka

When a lesion can be reached, the text directs application of kshara with one of several named applicators. For prolapse of the anal region, it says that kshara and related procedures may be performed without the instrument. It then prescribes foods made from shali rice, shashtika rice, barley, or wheat, made unctuous with ghee and taken with milk, nimba soup, patola soup, or vegetables selected according to the dosha. Other suitable food, drink, or medicinal substances should be unctuous, support digestive fire, oppose arshas, and permit the free passage of urine and stool.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

āsādyētyādi| gōdhūmasya gurutvē'pi pūyavr̥dhdyarthaṁ kṣāravraṇaklēdanārthaṁ cōpayōgaḥ; tata uktaṁ- “gōdhūmānnaṁ sarpiḥsnigdhamupasēvēta” iti| vāstukaḥ ṭaḍkavāstukaḥ, jīvantī ḍōḍikā, aśvabalā hisphītyō mēthikābhēdaḥ, cillī kṣētravāstukaḥ, cuccuḥ ‘cucu’riti lōkē| anuktamapyannapānauṣadhadravyaṁ nirdiśannāha- yadityādi| sr̥ṣṭamūtrapurīṣaṁ cēti sr̥ṣṭaṁ viṇmūtraṁ yēnēti, arśaḥ- kr̥tamārgāvarōdhakupitavātavibaddhasya mūtrasya purīṣasya ca visargakaram| cēti cakārēṇa tantrōditamanyadapi palāṇḍvādi samuccīyatē||8||

Meaning of the commentary

The commentary says wheat is used despite being heavy because it is intended to promote moisture or suppuration and keep the kshara wound moist. It supplies regional identifications for several vegetables, though these identifications may be uncertain. The final phrase includes foods or medicines not individually named in the verse. 'Free urine and stool' means restoring their passage when obstruction caused by arshas has disturbed vata and retained them; the word 'and' also includes other substances mentioned elsewhere, such as palandu.

Key terms

bhraShTaguda (bhrashta-guda)
Prolapse or displacement of the anal region in this context.
kShAravraNa (kshara-vrana)
A wound produced by the caustic kshara procedure.
agnidIpana (agni-dipana)
Supporting or kindling digestive function in classical terms.
sRuShTamUtrapurISha (srishta-mutra-purisha)
Allowing urine and stool to pass freely.

Adhikarana 6 (9) · Śloka 9

dagdhēṣu cārśaḥsvabhyaktō'nalasandhukṣaṇārthamanilaprakōpasaṁrakṣaṇārthaṁ ca snēhādīnāṁ sāmānyataḥ kriyāpathamupasēvēta | viśēṣatastu vātārśaḥsu sarpīṁṣi ca vātaharadīpanīyasiddhāni hiṅgvādibhiścūrṇaiḥ pratisaṁsr̥jya pibēt, pittārśaḥsu pr̥thakparṇyādīnāṁ kaṣāyēṇa dīpanīyapratīvāpaṁ sarpiḥ , śōṇitārśaḥsu mañjiṣṭhāmuruṅgyādīnāṁ kaṣāyē pācayēt, ślēṣmārśaḥsu surasādīnāṁ kaṣāyē | upadravāṁśca yathāsvamupācarēt ||9||

View original

दग्धेषु चार्शःस्वभ्यक्तोऽनलसन्धुक्षणार्थमनिलप्रकोपसंरक्षणार्थं च स्नेहादीनां सामान्यतः क्रियापथमुपसेवेत | विशेषतस्तु वातार्शःसु सर्पींषि च वातहरदीपनीयसिद्धानि हिङ्ग्वादिभिश्चूर्णैः प्रतिसंसृज्य पिबेत्, पित्तार्शःसु पृथक्पर्ण्यादीनां कषायेण दीपनीयप्रतीवापं सर्पिः , शोणितार्शःसु मञ्जिष्ठामुरुङ्ग्यादीनां कषाये पाचयेत्, श्लेष्मार्शःसु सुरसादीनां कषाये | उपद्रवांश्च यथास्वमुपाचरेत् ||९||

Meaning of the śloka

After arshas have been cauterized, the patient is directed to follow the general course of unctuous measures to kindle digestive fire and guard against aggravation of vata. More specifically, the text assigns ghee prepared with vata-reducing and digestive substances, combined with hingvadi powders, to vata-type arshas. For pitta-type arshas it describes ghee prepared in a decoction beginning with prithakparni and supplemented with digestive substances; for bleeding arshas, ghee prepared in a decoction beginning with manjishtha and murungi; and for shleshma-type arshas, ghee prepared in a decoction of the surasadi group. Complications are to be treated according to their individual character.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

dagdhēṣvityādi| cēti cakārēṇādagdhēṣvapi vidhirayam| sāmānyataḥ sāmānyēna sarvārśōghnavidhinā, viśēṣatastu vātādyarśasāṁ dahanavidhinā dagdhēṣu vidhiḥ; tamēva viśēṣaṁ nirdiśannāha- sarpīṁṣītyādi| sarpīṁṣi ca vātaharadīpanīyasiddhānītyatra vātaharāṇi bhadradārvādīni, dīpanīyāni pippalyādīni| atra ca kvāthakalkavidhiḥ sāmānyakaṣāyakalkavidhinā| tatra siddhē ghr̥tē vātavyādhipaṭhitaṁ hiṅgvādicūrṇamāvāpya yōjyam, uttarēṣu triṣvapi pippalyādikalkamāmananti vr̥ddhāḥ| pittētyādi| pr̥thakparṇyādayō rōpaṇaghr̥tasādhanamiśrakōktāḥ| muruṅgī madhuśigruḥ, tadādirmuraṅgyādiḥ; muruṅgyādirvaruṇādyantargaṇaḥ “madhuśigrustarkārī mēṣaśr̥ṅgī” (sū. 38) ityādikaḥ| kaṣāya iti siddhaṁ sarpirityatrāpi sambadhyatē| ślēṣmārśaḥsvityādi| ślēṣmārśaḥsu surasādīnāṁ kaṣāyē siddhaṁ sarpirityatrāpi sambadhyatē| surasādiḥ “surasā śvētasurasā” (sū. 38) ityādiḥ| upadravacikitsāsūtramupadarśayannāha- upadravānityādi| yē cōpadravā gulmādayō jvarādayaśca tānātmīyēnauṣadhēna pratikuryāt||9||

Meaning of the commentary

The commentary says this regimen also applies to uncauterized lesions. It distinguishes a general arshas regimen from the specific regimen following cautery for each dosha type. Bhadradaru and related substances exemplify the vata-reducing group, while pippali and related substances exemplify the digestive group. Decoction and paste are to follow the standard preparation method, and older authorities add hingvadi powder to the prepared ghee for vata conditions but pippalyadi paste to the other three preparations. It identifies the prithakparni group by reference to a wound-healing ghee, identifies murungi as madhushigru within the varunadi group, and connects the omitted phrase 'prepared ghee' to the later recipes. Complications such as gulma and fever are to receive their own respective treatment.

Key terms

sneha
Unctuous therapy or an unctuous medicinal substance.
dIpanIya (dipaniya)
A substance classically described as supporting digestive fire.
hi~ggvAdi (hingvadi)
A formulation or group beginning with hingu.
pRuthakparNyAdi (prithakparnyadi)
A referenced group beginning with prithakparni.
surasAdi (surasadi)
A referenced group beginning with surasa.

Adhikarana 7 (10) · Śloka 10

paraṁ ca yatnamāsthāya gudē kṣārāgniśastrāṇyavacārayēt, tadvibhramāddhi ṣāṇḍhyaśōphadāhamadamūrcchāṭōpānāhātīsārapravāhaṇāni bhavanti maraṇaṁ vā ||10||

View original

परं च यत्नमास्थाय गुदे क्षाराग्निशस्त्राण्यवचारयेत्, तद्विभ्रमाद्धि षाण्ढ्यशोफदाहमदमूर्च्छाटोपानाहातीसारप्रवाहणानि भवन्ति मरणं वा ||१०||

Meaning of the śloka

The passage insists on the greatest care when using kshara, fire cautery, or surgical instruments in the anal region. Incorrect use may cause impotence, swelling, burning, intoxication or confusion, fainting, abdominal distension, obstruction, diarrhea, straining, or death.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

idānīṁ kṣārādīnāmatitīkṣṇatvādiyōgāttēṣāṁ duryōgē bahutarānarthakaratvāt suyōgaikahētuṁ nirdiśannāha- paraṁ cētyādi| param uttamam||10||

Meaning of the commentary

Because kshara and the other measures are extremely sharp or powerful and can cause many harms when misapplied, the commentary says the verse identifies excellent care as the single basis of proper use. It glosses param as 'the utmost' or 'excellent.'

Key terms

paraM yatnam (param yatnam)
The utmost care or effort.
vibhrama
Incorrect or disordered application.
mUrcchA (murchha)
Fainting or loss of consciousness.
AnAha (anaha)
Obstruction with abdominal distension in this context.
pravAhaNa (pravahana)
Straining or forceful bearing down.

Adhikarana 8 (11) · Śloka 11

ata ūrdhvaṁ yantrapramāṇamupadēkṣyāmaḥ- tatra yantraṁ lauhaṁ dāntaṁ śārṅgaṁ vārkṣaṁ vā gōstanākāraṁ caturaṅgulāyataṁ pañcāṅgulapariṇāhaṁ puṁsāṁ, ṣaḍaṅgulapariṇāhaṁ nārīṇāṁ talāyataṁ; tad dvicchidraṁ darśanārtham, ēkachidraṁ tu karmaṇi; ēkadvārē hi śastrakṣārāgnīnāmatikramō na bhavati; chidrapramāṇaṁ tu tryaṅgulāyatamaṅguṣṭhōdarapariṇāhaṁ, yadaṅgulamavaśiṣṭaṁ tasyārdhāṅgulādadhastādardhāṅgulōcchritōparivr̥ttakarṇikam; ēṣa yantrākr̥tisamāsaḥ ||11||

View original

अत ऊर्ध्वं यन्त्रप्रमाणमुपदेक्ष्यामः- तत्र यन्त्रं लौहं दान्तं शार्ङ्गं वार्क्षं वा गोस्तनाकारं चतुरङ्गुलायतं पञ्चाङ्गुलपरिणाहं पुंसां, षडङ्गुलपरिणाहं नारीणां तलायतं; तद् द्विच्छिद्रं दर्शनार्थम्, एकछिद्रं तु कर्मणि; एकद्वारे हि शस्त्रक्षाराग्नीनामतिक्रमो न भवति; छिद्रप्रमाणं तु त्र्यङ्गुलायतमङ्गुष्ठोदरपरिणाहं, यदङ्गुलमवशिष्टं तस्यार्धाङ्गुलादधस्तादर्धाङ्गुलोच्छ्रितोपरिवृत्तकर्णिकम्; एष यन्त्राकृतिसमासः ||११||

Meaning of the śloka

The text next describes the dimensions of an instrument. It may be made of metal, ivory or tooth, horn, or hard wood, and is shaped like a cow's teat. For men it is four aṅgulas long and five aṅgulas in circumference; for women its circumference is six aṅgulas and its length is related to the palm. A two-aperture instrument is for examination, while a single-aperture one is for treatment, because the single opening prevents a knife, alkali, or cautery from extending beyond the intended site. The opening is three aṅgulas long and about the circumference of the middle of the thumb. In the remaining one aṅgula, a raised circular rim is formed near the end. This is a concise description of its form.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

ata ityādi| lauhaṁ suvarṇarūpyādilōhamayam| dāntaṁ hastyādidantamayam| śārṅgaṁ mahiṣādiśr̥ṅgamayam| vārkṣaṁ vr̥kṣamayaṁ; vr̥kṣāḥ sāravr̥kṣāḥ śiṁśapādayaḥ| āyataṁ dīrgham| pariṇāhō vartulatā| talāyatamiti talaṁ svahastatalam| kēcidatra striyāḥ pr̥thagyantrābhidhānagranthamapaṭhitvā strīpuṁsayōstulyamēva yantramityāhuḥ| anyē ‘talāyataṁ’ ityatra ‘tadāyataṁ’ iti paṭhitvā vyākhyānayanti- strīpuṁsayōryantravartulatvē bhēdaḥ, dairdhyē tu tadāyataṁ puruṣayantrāyatamityarthaḥ| ardhāṅgulōcchritōparivr̥ttakarṇikamiti ardhāṅgulōcchrāyē upari vr̥ttā karṇikā yasyētyarthaḥ| ‘apavr̥ttakarṇikaṁ’ iti kēcit paṭhanti, apakr̥ṣṭā vr̥ttakarṇikā yasyēti; tatrāpyuttarapadalōpēna samāsaḥ, arthō'pi sa ēva| yantrākr̥tisamāsa iti yantrākārasaṅkṣēpa ityarthaḥ; vistarastu nānāsthānasthitārśaḥsrōtaḥpramāṇākārābhyāṁ dravyākārapramāṇacchidrairēvēti||11||

Meaning of the commentary

The commentary explains that metal includes gold, silver, and other metals; dānta includes elephant and other tooth or ivory; śārṅga means buffalo and other horn; and wood should come from a sound heartwood tree such as śiṃśapā. Āyata means length and pariṇāha means circumference. It first understands talāyata as the length of one's own palm. Some authorities omit the separate description for women and use the same instrument for both sexes. Others read tadāyata instead of talāyata: on their interpretation the instruments differ in circumference but have the same length as the male instrument. The rim is half an aṅgula high and circular above. Some read apavṛttakarṇika; the commentary says that reading gives substantially the same sense. This account is only a summary, since the material, form, dimensions, and aperture are to vary with the size and shape of the affected channel and the location of the arśas.

Key terms

yantra
An instrument used here for examining or treating arśas.
aṅgula (angula)
A traditional finger-based unit of measure.
darśana (darshana)
Visual examination through the instrument.
śastra-kṣāra-agni (shastra-kshara-agni)
Knife, caustic alkali, and thermal cautery as historical treatment means.
karṇikā (karnika)
The raised circular rim described near the instrument's end.

Adhikarana 9 (12) · Śloka 12

ata ūrdhvamarśasāmālēpān vakṣyāmaḥ- snuhīkṣīrayuktaṁ haridrācūrṇamālēpaḥ prathamaḥ, kukkuṭapurīṣaguñjāharidrāpippalīcūrṇamiti gōmūtrapittapiṣṭō dvitīyaḥ, dantīcitrakasuvarcikālāṅgalīkalkō vā gōpittapiṣṭastr̥tīyaḥ, pippalīsaindhavakuṣṭhaśirīṣaphalakalkaḥ snuhīkṣīrapiṣṭō'rkakṣīrapiṣṭō vā caturthaḥ, kāsīsaharitālasaindhavāśvamārakaviḍaṅgapūtīkakr̥tavēdhanajambvarkōttamāraṇīdantīcitrakālarkasnuhīpayaḥsu tailaṁ vipakvamabhyañjanēnārśaḥ śātayati ||12||

View original

अत ऊर्ध्वमर्शसामालेपान् वक्ष्यामः- स्नुहीक्षीरयुक्तं हरिद्राचूर्णमालेपः प्रथमः, कुक्कुटपुरीषगुञ्जाहरिद्रापिप्पलीचूर्णमिति गोमूत्रपित्तपिष्टो द्वितीयः, दन्तीचित्रकसुवर्चिकालाङ्गलीकल्को वा गोपित्तपिष्टस्तृतीयः, पिप्पलीसैन्धवकुष्ठशिरीषफलकल्कः स्नुहीक्षीरपिष्टोऽर्कक्षीरपिष्टो वा चतुर्थः, कासीसहरितालसैन्धवाश्वमारकविडङ्गपूतीककृतवेधनजम्ब्वर्कोत्तमारणीदन्तीचित्रकालर्कस्नुहीपयःसु तैलं विपक्वमभ्यञ्जनेनार्शः शातयति ||१२||

Meaning of the śloka

The text then lists topical applications for arśas. The first combines turmeric powder with the latex of snuhī. A second combines powders of fowl feces, guñjā, turmeric, and pippalī, ground with cow urine and bile. A third uses a paste of dantī, citraka, suvarcikā, and lāṅgalī ground with cow bile. A fourth uses pippalī, rock salt, kuṣṭha, and śirīṣa fruit ground with snuhī latex or arka latex. It finally describes an oil processed with kāsīsa, haritāla, rock salt, aśvamāraka, viḍaṅga, pūtīka, kṛtavedhana, jambū, arka, uttamāraṇī, dantī, citraka, alarka, and snuhī liquids, claiming that application causes the arśas to fall away.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

ālēpayōgēṣu prathamādivacanaṁ pratyēkamēva yōgānāṁ mahābalatvasūcanārtham, uttarōttarabalīyastvēna prayōgakālāvadhāraṇārthamityanyē| gōmūtrapittapiṣṭō gōmūtragōpittābhyāṁ piṣṭaḥ| kr̥tavēdhanaḥ kōśātakī| jambūḥ bhūmijambūḥ| uttamāraṇī yōdhāmallī | arkō'rkakṣīram| alarkaḥ mandāraḥ||12||

Meaning of the commentary

The labels first, second, and so forth are said to emphasize that every formula is very powerful; other authorities take them to mark the order of use, with each succeeding formula being stronger. The second paste is ground with both cow urine and cow bile. Kṛtavedhana is identified as kośātakī, jambū here as bhūmijambū, uttamāraṇī as yodhāmallī, arka as arka latex, and alarka as mandāra.

Key terms

arśas (arshas)
The classical anorectal lesions being treated in this chapter.
ālepa (alepa)
A topical paste or coating.
snuhī-kṣīra (snuhi-kshira)
The caustic latex of snuhī used as a processing liquid.
haritāla (haritala)
A mineral ingredient traditionally used in the oil formula.
śātayati (shatayati)
Causes the lesion to shed or fall away, as claimed by the text.

Adhikarana 10 (13) · Śloka 13

ata ūrdhvaṁ bhēṣajasādhyēṣvadr̥śyēṣvarśaḥsu yōgān yāpanārthaṁ vakṣyāmaḥ- prātaḥ prātarguḍaharītakīmāsēvēta, brahmacārī gōmūtradrōṇasiddhaṁ vā harītakīśataṁ prātaḥ prātaryathābalaṁ kṣaudrēṇa, apāmārgamūlaṁ vā taṇḍulōdakēna sakṣaudramaharahaḥ, śatāvarīmūlakalkaṁ vā kṣīrēṇa, citrakacūrṇayuktaṁ vā sīdhuṁ parārdhyaṁ, bhallātacūrṇayuktaṁ vā saktumanthamalavaṇaṁ takrēṇa, kalaśē vā'ntaścitrakamūlakalkāvaliptē niṣiktaṁ takramamlamanamlaṁ vā pānabhōjanēṣūpayuñjīta, ēṣa ēva bhārgyāsphōtāyavānyāmalakaguḍūcīṣu takrakalpaḥ, pippalīpippalīmūlacavyacitrakaviḍaṅgaśuṇṭhīharītakīṣu ca pūrvavadēva, nirannō vā takramaharaharmāsamupasēvēta, śr̥ṅgavērapunarnavācitrakakaṣāyasiddhaṁ vā payaḥ, kuṭajamūlatvakphāṇitaṁ vā pippalyādipratīvāpaṁ kṣaudrēṇa, mahāvātavyādhyuktaṁ hiṅgvādicūrṇamupasēvēta takrāhāraḥ kṣīrāhārō vā, kṣāralavaṇāṁścitrakamūlakṣārōdakasiddhān vā kulmāṣān bhakṣayēt, citrakamūlakṣārōdakasiddhaṁ vā payaḥ palāśatarūkṣārasiddhaṁ vā, palāśatarūkṣārasiddhān vā kulmāṣān, pāṭalāpāmārgabr̥hatīpalāśakṣāraṁ vā parisnutamaharaharghr̥tasaṁsr̥ṣṭaṁ, kuṭajabandākamūlakalkaṁ vā takrēṇa, citrakapūtīkanāgarakalkaṁ vā pūtīkakṣārēṇa, kṣārōdakasiddhaṁ vā sarpiḥ pippalyādipratīvāpaṁ, kr̥ṣṇatilaprasr̥taṁ prakuñcaṁ vā prātaḥ prātarupasēvēta śītōdakānupānam; ēbhirabhivardhatē'gnirarśāṁsi cōpaśāmyanti ||13||

View original

अत ऊर्ध्वं भेषजसाध्येष्वदृश्येष्वर्शःसु योगान् यापनार्थं वक्ष्यामः- प्रातः प्रातर्गुडहरीतकीमासेवेत, ब्रह्मचारी गोमूत्रद्रोणसिद्धं वा हरीतकीशतं प्रातः प्रातर्यथाबलं क्षौद्रेण, अपामार्गमूलं वा तण्डुलोदकेन सक्षौद्रमहरहः, शतावरीमूलकल्कं वा क्षीरेण, चित्रकचूर्णयुक्तं वा सीधुं परार्ध्यं, भल्लातचूर्णयुक्तं वा सक्तुमन्थमलवणं तक्रेण, कलशे वाऽन्तश्चित्रकमूलकल्कावलिप्ते निषिक्तं तक्रमम्लमनम्लं वा पानभोजनेषूपयुञ्जीत, एष एव भार्ग्यास्फोतायवान्यामलकगुडूचीषु तक्रकल्पः, पिप्पलीपिप्पलीमूलचव्यचित्रकविडङ्गशुण्ठीहरीतकीषु च पूर्ववदेव, निरन्नो वा तक्रमहरहर्मासमुपसेवेत, शृङ्गवेरपुनर्नवाचित्रककषायसिद्धं वा पयः, कुटजमूलत्वक्फाणितं वा पिप्पल्यादिप्रतीवापं क्षौद्रेण, महावातव्याध्युक्तं हिङ्ग्वादिचूर्णमुपसेवेत तक्राहारः क्षीराहारो वा, क्षारलवणांश्चित्रकमूलक्षारोदकसिद्धान् वा कुल्माषान् भक्षयेत्, चित्रकमूलक्षारोदकसिद्धं वा पयः पलाशतरूक्षारसिद्धं वा, पलाशतरूक्षारसिद्धान् वा कुल्माषान्, पाटलापामार्गबृहतीपलाशक्षारं वा परिस्नुतमहरहर्घृतसंसृष्टं, कुटजबन्दाकमूलकल्कं वा तक्रेण, चित्रकपूतीकनागरकल्कं वा पूतीकक्षारेण, क्षारोदकसिद्धं वा सर्पिः पिप्पल्यादिप्रतीवापं, कृष्णतिलप्रसृतं प्रकुञ्चं वा प्रातः प्रातरुपसेवेत शीतोदकानुपानम्; एभिरभिवर्धतेऽग्निरर्शांसि चोपशाम्यन्ति ||१३||

Meaning of the śloka

For arśas that are not visible and are considered manageable by medicines, the text presents numerous sustaining regimens. These include combinations based on jaggery and harītakī; harītakī processed in cow urine and taken with honey; apāmārga root with rice-wash water and honey; śatāvarī root with milk; citraka powder with high-quality sīdhu; bhallātaka powder in an unsalted flour drink with buttermilk; and buttermilk kept in a jar coated internally with citraka-root paste. It extends this buttermilk method to several other herbs and also describes a month on buttermilk without solid food. Further preparations use medicated milk, kuṭaja phāṇita with pippalī-group powder and honey, hiṅgu-group powder, alkaline and salted barley preparations, several plant-derived alkalis, pastes with buttermilk or alkaline liquid, ghee processed in alkaline water, and black sesame with cold water. The stated purpose is to strengthen agni and quiet the arśas.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

ata ityādi| harītakyādiyutō guḍō'pyagnidīpanaḥ, saṁyōgaśaktitvāt| uktaṁ ca- “guḍaḥ kartā'gnisādasya, saha na tvabhayādibhiḥ | kuṣṭhaṁ tatkāryapi tilō hanti bhallātakaiḥ saha” iti| bhallātakacūrṇayuktaṁ cētyādiyōgaṁ yāvadāsēvētēti kriyā'pi sambadhyatē| brahmacārītyādi| gōmūtraharītakī gāḍhaviṭkasya mandāgnēḥ| brahmacaryaṁ yōgasya raukṣyāt| apāmārgamūlayōgaḥ pittaraktārśasi, gayadāsastu kaphānubaddharaktajēṣu| śatāvarīmūlakalkaṁ vātapittānubaddharaktajēṣu| citrakētyādi| sīdhuṁ śasyakaṁ, parārdhyaṁ śrēṣṭham| cūrṇaṁ karṣapramāṇam| ētacca kaphamandāgnau baddhapurīṣē vā| bhallātakētyādi| bhallātakacūrṇaṁ ṣaḍaṅgādivadāharatvēna karṣamātraṁ, bhallātakacūrṇādyavasaktavastu ṣōḍaśaguṇā ēva, takrapramāṇaṁ punaratra yāvatā nātyacchaṁ nātisāndraṁ cēti| jējjaṭācāryaḥ| punaratra caturthāṁśaṁ bhallātakacūrṇamicchati; tannēcchati gayī| takraprasaṅgēnāparārśōharatakraprayōgaṁ nirdiśannāha- kalaśē ityādi| āsphōtā sārivā| pippalītyādi| nirannaḥ annavarjam| ētē ca takraprayōgāḥ kaphavātajēṣu śuṣkārśaḥsu| śuṣkārśasāṁ vātakaphajānāmannapānē takraṁ nirdiśya, ārdrāṇāṁ raktapittajānāmannapānē gōrasamēva nirdiśannāha- śr̥ṅgavērētyādi| auṣadhaśr̥takṣīrapānapakṣē “dravyādaṣṭaguṇaṁ kṣīraṁ kṣīrāttōyaṁ caturguṇam| kṣīrāvaśēṣaḥ(ṣaṁ) kartavyaḥ kṣīrapākē tvayaṁ vidhiḥ”- iti nyāyēna, tr̥ṣṇāpanayanapānapakṣē tu ṣaḍaṅgakalpanayā karṣamātrēṇaiva| ‘śr̥ṅgavērādisiddhaṁ payaḥ’ ityanyē paṭhanti; tatra pippalyādyantargatāḥ śr̥ṅgavērādiḥ; athavā prakāravācyatrādiśabdaḥ| ayaṁ yōgaḥ kaphavātānubandharaktajēṣu| kuṭajētyādi| kuṭajatvacāṁ śatapalaphāṇitē pippalyādicūrṇaṁ ṣaṭpalaṁ, kṣaudrapramāṇaṁ tu prayōgakālē yāvatā'valēhaḥ syāt| kuṭajaphāṇitaṁ tu kaphapittānubaddharaktajēṣu| hiṅgvityādi| hiṅgvādikaṁ vātakaphajēṣu, takrāhārō vātakaphānubaddharaktajēṣu, vātapittānubandhajēṣu kṣīrāhāraḥ| kṣārētyādi| kulmāṣā yavaudanaḥ| citrakamūlasyāpi ṣaḍaṅgōdakakalpēna kaṣāyaḥ| tānēva yavakṣārēṇa lavaṇān lavaṇīkr̥tān| citrakētyādi| atrāpi palāśakṣārapramāṇasya tadudakapramāṇasya ca ṣaḍaṅgōddēśataḥ siddhiḥ| pāṭalētyādi| pāṭalādikṣārapalaṁ trikarṣamardhapalaṁ vā kvāthakalpēna kvathitamardhāvaśēṣitaṁ suparisrutaṁ saghr̥takarṣaṁ pēyaṁ; jīrṇē ca tasmin samaghr̥takṣīraṁ madhurarasamēvānnaṁ bhōjyam, ōjōbhraṁśabhayāt| kuṭajētyādi| kuṭajamūlabandākayōḥ palaṁ trikarṣamardhapalaṁ vā takrapaladvayēna| ghr̥takṣīramadhurarasabhōjanaścitrakādikalkaṁ pūtīkakṣārōdakēna pibēt| kṣārōdakasiddhamiti pūtīkakṣārōdakāḍhakasiddhaṁ pāṭalākṣārōdakāḍhakasiddhaṁ vā sarpiḥ palapramāṇaṁ pānakālē pippalyādicūrṇapādaprakṣēpaṁ pēyam| bhōjanamatrāpi saghr̥takṣīramadhurarasaṁ, kṣārasya kharatīkṣṇatvāt| ētacca vātajēṣu rūkṣakōṣṭhēṣu cāvasannānalēṣu||13||

Meaning of the commentary

The commentary explains the intended classical selection of these regimens. It assigns cow-urine harītakī to hard stool and weak agni, apāmārga differently to pitta-rakta arśas or, according to Gayadāsa, kapha-associated bleeding disease, and śatāvarī to rakta disease associated with vāta and pitta. Citraka with sīdhu is assigned to kapha-related weak agni or retained stool. For the bhallātaka preparation, Jejjaṭa and Gayī disagree over the proportion of powder. Buttermilk regimens are directed to dry vāta-kapha arśas, whereas milk-based food and drink are introduced for moist rakta-pitta forms. A variant reading changes the scope of the ginger-based medicated milk. Kuṭaja phāṇita is assigned to rakta disease associated with kapha and pitta; hiṅgu powder and buttermilk to vāta-kapha patterns; and milk diet to vāta-pitta association. The commentary supplies traditional quantities and processing rules for the alkalis, ghee, and pastes, and repeatedly adds ghee, milk, and sweet food afterward because of concern that sharp alkali could impair ojas.

Key terms

yāpana (yapana)
Sustaining or managing a condition rather than asserting complete cure.
agni
Digestive and transformative capacity in the classical framework.
takra
Buttermilk used as food, drink, or a processing medium.
kṣāra (kshara)
A sharp alkaline preparation derived here from plant materials.
bhallātaka (bhallataka)
A potent plant ingredient for which the commentators dispute the proportion.
phāṇita (phanita)
A thickened decoction or syrup-like preparation.

Adhikarana 11 (14) · Śloka 14

dvipañcamūlīdantīcitrakapathyānāṁ tulāmāhr̥tya jalacaturdrōṇē vipācayēt, tataḥ pādāvaśiṣṭaṁ kaṣāyamādāya suśītaṁ guḍatulayā sahōnmiśrya ghr̥tabhājanē niḥkṣipya māsamupēkṣēta yavapallē, tataḥ prātaḥ prātarmātrāṁ pāyayēta, tēnārśōgrahaṇīdōṣapāṇḍurōgōdāvartārōcakā na bhavanti dīptaścāgnirbhavati ||14||

View original

द्विपञ्चमूलीदन्तीचित्रकपथ्यानां तुलामाहृत्य जलचतुर्द्रोणे विपाचयेत्, ततः पादावशिष्टं कषायमादाय सुशीतं गुडतुलया सहोन्मिश्र्य घृतभाजने निःक्षिप्य मासमुपेक्षेत यवपल्ले, ततः प्रातः प्रातर्मात्रां पाययेत, तेनार्शोग्रहणीदोषपाण्डुरोगोदावर्तारोचका न भवन्ति दीप्तश्चाग्निर्भवति ||१४||

Meaning of the śloka

The text describes a fermented preparation made from equal parts of the two pañcamūla groups, dantī, citraka, and pathyā. These are decocted in water until one quarter remains, cooled, mixed with an equal traditional weight of jaggery, placed in a ghee-coated vessel, and left for a month within a heap of barley. A suitable amount is then taken each morning. The text claims that arśas, grahaṇī disorder, pāṇḍu, udāvarta, and loss of appetite do not occur and that agni becomes strong.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

dvipañcamūlītyādi| ēṣāṁ samabhāgānāṁ tulāṁ palaśatam| asminnariṣṭē dhātakīpūṣpāṇi paladvayaṁ trayaṁ vā'nuktānyapyadhivāsanārthaṁ vr̥ddhā āmananti| tulāṁ tulāmityanyē paṭhanti, vyākhyānayanti ca- dvipañcamūlyādīnāṁ ca pratyēkaṁ tulāṁ palaśataṁ; tannēcchati gayī| yavapallē yavarāśāvityarthaḥ| tantrāntarē cāsya ‘dantyariṣṭa’ iti sañjñā||14||

Meaning of the commentary

The commentary takes the stated tulā as a total of one hundred palas made from equal portions of the ingredients. Although not named in the passage, older authorities prescribe two or three palas of dhātakī flowers to initiate or support fermentation. Other readers repeat tulā and interpret it as one tulā of each ingredient, but Gayī rejects that reading. Yavapalla means a heap of barley. Another treatise calls the preparation dantyariṣṭa.

Key terms

dvi-pañcamūlī (dvi-panchamuli)
The two classical groups of five roots.
ariṣṭa (arishta)
A fermented medicinal preparation.
yavapalla
A heap of barley in which the vessel is kept.
grahaṇī-doṣa (grahani-dosha)
A classical disorder involving grahaṇī and digestion.
dantyariṣṭa (dantyarishta)
The name given to this preparation in another treatise.

Adhikarana 12 (15) · Śloka 15

pippalīmaricaviḍaṅgailavālukalōdhrāṇāṁ dvē dvē palē, indravāruṇyāḥ pañca palāni, kapitthamadhyasya daśa, pathyāphalānāmardhaprasthaḥ, prasthō dhātrīphalānāṁ, ētadaikadhyaṁ jalacaturdrōṇē vipācya, pādāvaśēṣaṁ parisrāvya, suśītaṁ guḍatulādvayēnōnmiśrya, ghr̥tabhājanē niḥkṣipya, pakṣamupēkṣēta yavapallē; tataḥ prātaḥ prātaryathābalamupayuñjīta | ēṣa khalvariṣṭaḥ plīhāgniṣaṅgārśōgrahaṇīhr̥tpāṇḍurōgaśōphakuṣṭhagulmōdarakr̥miharō balavarṇakaraścēti ||15||

View original

पिप्पलीमरिचविडङ्गैलवालुकलोध्राणां द्वे द्वे पले, इन्द्रवारुण्याः पञ्च पलानि, कपित्थमध्यस्य दश, पथ्याफलानामर्धप्रस्थः, प्रस्थो धात्रीफलानां, एतदैकध्यं जलचतुर्द्रोणे विपाच्य, पादावशेषं परिस्राव्य, सुशीतं गुडतुलाद्वयेनोन्मिश्र्य, घृतभाजने निःक्षिप्य, पक्षमुपेक्षेत यवपल्ले; ततः प्रातः प्रातर्यथाबलमुपयुञ्जीत | एष खल्वरिष्टः प्लीहाग्निषङ्गार्शोग्रहणीहृत्पाण्डुरोगशोफकुष्ठगुल्मोदरकृमिहरो बलवर्णकरश्चेति ||१५||

Meaning of the śloka

Another fermented preparation combines specified traditional amounts of pippalī, marica, viḍaṅga, elavāluka, lodhra, indravāruṇī, the pulp of kapittha, pathyā fruits, and dhātrī fruits. They are decocted in water until one quarter remains, strained and thoroughly cooled, mixed with two tulās of jaggery, placed in a ghee-coated vessel, and left for a fortnight within a heap of barley. A quantity suited to the person's strength is then taken each morning. The text claims benefit for disorders of the spleen, impaired agni, arśas, grahaṇī, the heart, pāṇḍu, swelling, kuṣṭha, gulma, abdominal disease, and worms, and also claims increased strength and complexion.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

pippalītyādi| indravāruṇyāḥ prōktē'pi palapañcakē kaṭukatvaparihārāyārdhaṁ kṣipanti vr̥ddhavaidyāḥ| carakē'pyayaṁ paṭhyatē'bhayāriṣṭaḥ||15||

Meaning of the commentary

Although the passage specifies five palas of indravāruṇī, older physicians use half that amount to reduce its excessive sharpness or bitterness. The same preparation appears in the Caraka tradition under the name abhayāriṣṭa.

Key terms

ariṣṭa (arishta)
A fermented medicinal preparation.
indravāruṇī (indravaruni)
A potent plant ingredient whose stated amount older physicians reduce.
pāṇḍu-roga (pandu-roga)
A classical disease category characterized in part by altered coloration.
gulma
A classical category involving an abdominal mass or complex.
abhayāriṣṭa (abhayarishta)
The name under which the commentary says this formula occurs in Caraka.

Adhikarana 13 (16) · Śloka 16

tatra, vātaprāyēṣu snēhasvēdavamanavirēcanāsthāpanānuvāsanamapratiṣiddhaṁ, pittajēṣu virēcanam, ēvaṁ raktajēṣu saṁśamanaṁ, kaphajēṣu śr̥ṅgavērakulatthōpayōgaḥ, sarvadōṣaharaṁ yathōktaṁ sarvajēṣu, yathāsvauṣadhisiddhaṁ ca payaḥ sarvēṣviti ||16||

View original

तत्र, वातप्रायेषु स्नेहस्वेदवमनविरेचनास्थापनानुवासनमप्रतिषिद्धं, पित्तजेषु विरेचनम्, एवं रक्तजेषु संशमनं, कफजेषु शृङ्गवेरकुलत्थोपयोगः, सर्वदोषहरं यथोक्तं सर्वजेषु, यथास्वौषधिसिद्धं च पयः सर्वेष्विति ||१६||

Meaning of the śloka

The text assigns treatment according to the predominant doṣa. In vāta-predominant arśas, oleation, sudation, emesis, purgation, decoction enema, and oil enema are allowed where not otherwise prohibited. Pitta-predominant and, similarly, rakta-predominant forms receive purgation or pacifying treatment as stated. Kapha-predominant forms use ginger and kulattha. Forms involving all doṣas receive the previously described doṣa-reducing measures, and in every type milk processed with the appropriate medicines may be used.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

acirōtpannānāmalpadōṣaliṅgānāṁ sādhanārthamadr̥śyānāṁ yāpyānāṁ yāpanārthaṁ ca snēhādikarmāṇi nirdiśannāha- tatrētyādi| tatrārśaḥsu vamanasya niṣiddhasyāpi kaphaprasēkādiṣvavasthāsu kartavyatāprasaṅgaḥ| kēcidvātaprāyēṣvityādikaṁ granthamanārṣamityācakṣatē, gayadāsavyākhyātatvānmayā'pi vyākhyātaḥ| pittajēṣvityādi| ēvamiti virēcanam| na vāmayati nāpi virēcayati vyādhinā sahaikībhūya tatsthamēva vyādhiṁ śamayēttat saṁśamanam||16||

Meaning of the commentary

The commentary says these measures serve curative intent in recently arisen cases with few doṣa signs and sustaining intent in invisible cases regarded as manageable. Although emesis is generally prohibited in arśas, it may be considered in states such as excessive kapha discharge. Some authorities call the entire passage beginning with vāta-predominant forms non-authoritative; the commentator explains it because Gayadāsa commented on it. In the pitta and rakta clauses, 'similarly' carries forward purgation. Saṃśamana is defined as quieting the disease in place without either emesis or purgation.

Key terms

vāta-prāya (vata-praya)
A presentation in which vāta predominates.
āsthāpana (asthapana)
A decoction-based medicated enema.
anuvāsana (anuvasana)
An oil-based medicated enema.
saṃśamana (samshamana)
Pacifying a disorder without evacuative emesis or purgation.
anārṣa (anarsha)
Regarded by some authorities as not belonging to the authoritative original text.

Adhikarana 14 (17) · Śloka 17

ata ūrdhvaṁ bhallātakavidhānamupadēkṣyāmaḥ- bhallātakāni paripakvānyanupahatānyāhr̥tya tata ēkamādāya dvidhā tridhā caturdhā vā chēdayitvā kaṣāyakalpēna vipācya tasya kaṣāyasya śuktimanuṣṇāṁ ghr̥tābhyaktatālujihvauṣṭhaḥ prātaḥ prātarupasēvēta, tatō'parāhṇē kṣīraṁ sarpirōdana ityāhāraḥ; ēvamēkaikaṁ vardhayēdyāvat pañcati, tataḥ pañca pañcābhivardhayēdyāvat saptatiriti, prāpya ca saptatimapakarṣayēdbhūyaḥ pañca pañca yāvat pañcēti, pañcabhyastvēkaikaṁ yāvadēkamiti | ēvaṁ bhallātakasahasramupayujya sarvakuṣṭhārśōbhirvimuktō balavānarōgaḥ śatāyurbhavati ||17||

View original

अत ऊर्ध्वं भल्लातकविधानमुपदेक्ष्यामः- भल्लातकानि परिपक्वान्यनुपहतान्याहृत्य तत एकमादाय द्विधा त्रिधा चतुर्धा वा छेदयित्वा कषायकल्पेन विपाच्य तस्य कषायस्य शुक्तिमनुष्णां घृताभ्यक्ततालुजिह्वौष्ठः प्रातः प्रातरुपसेवेत, ततोऽपराह्णे क्षीरं सर्पिरोदन इत्याहारः; एवमेकैकं वर्धयेद्यावत् पञ्चति, ततः पञ्च पञ्चाभिवर्धयेद्यावत् सप्ततिरिति, प्राप्य च सप्ततिमपकर्षयेद्भूयः पञ्च पञ्च यावत् पञ्चेति, पञ्चभ्यस्त्वेकैकं यावदेकमिति | एवं भल्लातकसहस्रमुपयुज्य सर्वकुष्ठार्शोभिर्विमुक्तो बलवानरोगः शतायुर्भवति ||१७||

Meaning of the śloka

The text introduces a regimen using mature, undamaged bhallataka fruits. It describes preparing a decoction, taking it in the morning while protecting the mouth with ghee, and following it later with milk and rice with ghee. The number of fruits is gradually increased and then decreased in a prescribed sequence. Completion of the regimen is praised as removing all kushtha and arshas, restoring strength and health, and supporting a life of one hundred years.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

acirōtpannānāmalpadōṣaliṅgānāṁ ca sādhanārthaṁ cirajātānāmadr̥śyānāṁ yāpanārthaṁ viśiṣṭaprayōgaṁ nirdiśannāha- ata ityādi| phalaṁ paryāgatamiti pūrvōktatvāt paripakvānyēva labdhāni, bhūmivibhāgōktauṣadhadōṣaparihārēṇānupahatānyapi labdhāni, punastadvacanaṁ prayōgasya mahāphalatvēna gauravōtpādanārtham| kaṣāyasya śuktimiti atraikāpēkṣayā śuktimānaṁ, yathā cātra bhallātakānāṁ kvāthyānāṁ parivr̥ddhistathā kvāthōdakasyāpi buddhyā vr̥ddhiḥ parikalpanīyā| bhallātakāni tadasthīni pakvāni tantrāntaradarśanācchucau śukrē vā māsi gr̥hītvā yavapallē māṣapallē vā nidhāya, mārgaśīrṣē pauṣē vā prayuñjīta| ēvamuktaprakārēṇa saptatiṁ yāvadutkarṣēṇa bhallātakasahasraṁ pañcatriṁśatā divasaiḥ pūryatē, śataṁ yāvadutkarṣēṇa sahasradvayavidhānaṁ syāt; tatrādyaṁ dinacatuṣṭayaṁ saṁskāramātrajanakatvādantyaṁ ca bhallātakasaṁskārāpakarṣaṇatvānna vr̥ddhā bhiṣajō gaṇayanti, tataḥ sahasradvayaṁ pūryata ēva| ēvaṁ bhallātakaprayōgaśca trividhaḥ| tatra śatāntaḥ śarīrabaladōṣāpēkṣayā pravaraḥ, saptatyantō madhyamaḥ, triṁśadantaḥ punaradhamaḥ prayōgaḥ, ēvaṁ tantrāntarād vyākhyāyatē| grīṣmakālē gr̥hītānyāpūrṇarasānyanāmayāni bhallātakāsthīni yavapallē māṣapallē vā caturmāsāvasthitāni hēmantē prayōktumāramēta; madhurasnigdhaśītōpasaṁsr̥ṣṭaśarīraḥ prathamaṁ daśa bhallātakāni saṅkṣudyāṣṭaguṇēna salilēna kvāthaṁ kr̥tvā'ṣṭabhāgāvaśēṣaṁ sadugdhaṁ ghr̥tēnāntarmukhamabhyajya pibēt, tānyēkaikaśō bhallātakōtkarṣēṇa triṁśatkr̥tvā punarēkaikamapakarṣayēdyāvaddaśabhallātakaprayōgaḥ; nātaḥ paramutkarṣaḥ kartavyaḥ| anēna kramēṇa sahasrabhallātakaprayōgaḥ paraṁ na ghaṭatē, yathā'tra ghaṭatē tathāvidhaḥ pāramparyōpadēśō vyākhyāyatē- triṁśadrātrau saptarātraṁ triṁśatprayōgaḥ kartavyaḥ, tata ēkaikamapakarṣayēdyāvaddaśa, punaranyasminnapi dinē daśēti, ēvaṁ bhallātakasahasramupayujyata iti ghaṭatē| sarvakuṣṭhārśōbhirvimukta iti vacanaṁ na yathārthavacanaṁ, kākaṇakasya kuṣṭhasyādibalapravr̥ttānāṁ ca kuṣṭhānāṁ tathā tridōṣajānāṁ cārśasāṁ sahajānāṁ cāsādhyatvāt, raktapittajānāmapyarśasāṁ bhallātakāviṣayatvāt| tuvarakabhallātakayōrvāryuṣṇaṁ niṣiddhaṁ, tatō'lpaśr̥taśītajalaṁ pēyam||17||

Meaning of the commentary

The commentary says this special regimen is intended to cure recent, mild cases and to manage older or non-visible arshas. It treats the repeated requirement that the fruits be mature and undamaged as emphasizing the regimen's importance. As the number of fruits rises, the amount of decoction water is also to rise proportionately. It reports differing schedules from other traditions: one reaches seventy fruits and totals one thousand over thirty-five days; another reaches one hundred and is understood to total two thousand after excluding introductory and concluding adjustment days; these are classified as medium and superior regimens, while a schedule reaching thirty is inferior. A further inherited schedule involving stored fruits is discussed because its arithmetic does not otherwise yield a total of one thousand. Crucially, the commentator rejects the claim that every kushtha and every arshas is cured: some forms are regarded as incurable, and blood-and-pitta forms of arshas are outside bhallataka's scope. The commentary also states that hot water is prohibited with bhallataka and tuvaraka, preferring lightly boiled cooled water.

Key terms

bhallAtaka (bhallataka)
A potent medicinal fruit used in the historical graduated regimen.
kaShAya (kashaya)
The decoction prepared from the fruit in this passage.
arshas
The classical disorder category treated in this chapter.
kuShTha (kushtha)
A broad classical category of skin disorders invoked in the claimed benefits.
yApana (yapana)
Management or sustaining treatment rather than assured cure.

Adhikarana 15 (18) · Śloka 18

dvivraṇīyōktēna vidhānēna bhallātakaniścyutitaṁ snēhamādāya prātaḥ prātaḥ śuktimātramupayuñjīta, jīrṇē pūrvavadāhāraḥ phalaprakarṣaśca | bhallātakamajjabhyō vā snēhamādāyāpakr̥ṣṭadōṣaḥ pratisaṁsr̥ṣṭabhaktō nivātamāgāraṁ praviśya yathābalaṁ prasr̥tiṁ prakuñcaṁ vōpayuñjīta, tasmiñjīrṇē kṣīraṁ sarpirōdana ityāhāraḥ, ēvaṁ māsamupayujya māsatrayamādiṣṭāhārō rakṣēdātmānaṁ; tataḥ sarvōpatāpānapahr̥tya varṇavān balavāñ śravaṇagrahaṇadhāraṇaśaktisampannō varṣaśatāyurbhavati, māsē māsē ca prayōgē varṣaśataṁ varṣaśatamāyuṣō'bhivr̥ddhirbhavati, ēvaṁ daśamāsānupayujya varṣasahasrāyurbhavati ||18||

View original

द्विव्रणीयोक्तेन विधानेन भल्लातकनिश्च्युतितं स्नेहमादाय प्रातः प्रातः शुक्तिमात्रमुपयुञ्जीत, जीर्णे पूर्ववदाहारः फलप्रकर्षश्च | भल्लातकमज्जभ्यो वा स्नेहमादायापकृष्टदोषः प्रतिसंसृष्टभक्तो निवातमागारं प्रविश्य यथाबलं प्रसृतिं प्रकुञ्चं वोपयुञ्जीत, तस्मिञ्जीर्णे क्षीरं सर्पिरोदन इत्याहारः, एवं मासमुपयुज्य मासत्रयमादिष्टाहारो रक्षेदात्मानं; ततः सर्वोपतापानपहृत्य वर्णवान् बलवाञ् श्रवणग्रहणधारणशक्तिसम्पन्नो वर्षशतायुर्भवति, मासे मासे च प्रयोगे वर्षशतं वर्षशतमायुषोऽभिवृद्धिर्भवति, एवं दशमासानुपयुज्य वर्षसहस्रायुर्भवति ||१८||

Meaning of the śloka

The text gives another bhallataka regimen using either expressed oil prepared by the method taught in the Dvivraniya chapter or oil obtained from the kernels. It is taken in measured amounts after preparatory purification and restoration of food, followed after digestion by milk and rice with ghee. A month of use is followed by three months of the prescribed diet and self-restraint. The passage praises the regimen with claims of freedom from affliction, good complexion and strength, improved hearing, comprehension and retention, and extraordinary increases in lifespan.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

bhallātakaprayōgāntaraṁ darśayati- dvivraṇīyētyādi| pratisaṁsr̥ṣṭabhakta iti yavāgvādikramabhukta ityarthaḥ| dvādaśabhirannakālaiḥ ṣaḍ dināni, virēcanadivasēna saha sapta dināni ca, taduttaraṁ bhōjanamaṣṭamē; tasyāpōhē sapta, tadā saptamē vā'hani bhōjanaṁ; navamē punarahani bhallātakamajjasnēhaṁ pibēt| yathābalamiti puruṣarōgabalānatikramēṇa prasr̥tiṁ prakuñcaṁ vā'ṣṭabhāgamadhuyuktaṁ dviguṇaghr̥taṁ pūrvavaddhr̥tābhyaktatālvōṣṭhaḥ śītaṁ pibēt; śītōdakādyupacāraśca| prasr̥tiḥ paladvayaṁ, prakuñcaḥ palam| rakṣēdātmānaṁ ‘krōdhādibhya’ iti śēṣaḥ||18||

Meaning of the commentary

The commentary identifies this as an alternative bhallataka regimen. It explains restoration of food as progressing through the gruel and related dietary stages after purgation, and lays out a sequence in which the bhallataka-kernel oil is taken on the ninth day. 'According to strength' means without exceeding the strength of the person or the illness. The selected measure is described as mixed with one-eighth honey and twice as much ghee, cooled, and taken after coating the palate and lips with ghee, with cooling care afterward. It defines prasriti as two pala and prakuncha as one pala. The instruction to protect oneself is completed by the understood phrase 'from anger and the like.'

Key terms

bhallAtakasneha (bhallataka-sneha)
Oil or fatty extract obtained from bhallataka fruit or kernels.
pratisaMsRuShTabhakta (pratisamsrishta-bhakta)
A state in which food has been gradually restored after purification.
prasRuti (prasriti)
A classical liquid measure explained here as two pala.
praku~jca (prakuncha)
A classical measure explained here as one pala.
yathAbala (yatha-bala)
Adjusted so as not to exceed the strength of the person or disease.

Adhikarana 16 (19-20) · Śloka 20

bhavanti cātra- yathā sarvāṇi kuṣṭhāni hataḥ khadirabījakau | tathaivārśāṁsi sarvāṇi vr̥kṣakāruṣkarau hataḥ ||19|| haridrāyāḥ prayōgēṇa pramēhā iva ṣōḍaśa | kṣārāgnī nātivartantē tathā dr̥śyā gudōdbhavāḥ ||20||

View original

भवन्ति चात्र- यथा सर्वाणि कुष्ठानि हतः खदिरबीजकौ | तथैवार्शांसि सर्वाणि वृक्षकारुष्करौ हतः ||१९|| हरिद्रायाः प्रयोगेण प्रमेहा इव षोडश | क्षाराग्नी नातिवर्तन्ते तथा दृश्या गुदोद्भवाः ||२०||

Meaning of the śloka

These verses compare established remedies: as khadira and bijaka are said to overcome kushtha, vriksha and karushkara are said to overcome arshas; and as turmeric is used for sixteen kinds of prameha, visible growths arising at the anus are said not to escape treatment by alkali and cautery.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

prabhāvavibhāvitaṁ khadirādīnāṁ kuṣṭhādiharatvaṁ purātanāgamanirdiṣṭaiḥ ślōkairāha- bhavanti cātrētyādi| dvābhyāṁ kuṭajabhallātakābhyāṁ yathāsvaṁ viṣayamupayujyamānābhyāṁ pratyēkaśō vātādidōṣatrayajanitānyarśāṁsi nivartantē| tadyathā- vātakaphajāni bhallātakēna, raktapittajāni kuṭajēna| ēvamēvābhiprētya sarvāṇi, na punaḥ sānnipātikasarvadōṣajāpēkṣayā sarvāṇīti| ēvaṁ kuṣṭhēṣvapi sādhyatvēna dārṣṭāntikaṁ draṣṭavyam| ṣōḍaśa pramēhā vātajapramēhacatuṣṭayaṁ vihāya||19-20||

Meaning of the commentary

The commentary presents these as older authoritative verses describing the specific efficacy attributed to the substances. It identifies vriksha and karushkara here as kutaja and bhallataka and limits each to its appropriate field: bhallataka for vata-kapha arshas and kutaja for blood-pitta arshas. Therefore 'all' does not include every mixed, three-dosha, or otherwise incurable form. The kushtha comparison must likewise be restricted to curable forms. The sixteen pramehas exclude the four vata-origin types.

Key terms

khadira
A medicinal tree cited in the comparison concerning kushtha.
bIjaka (bijaka)
A medicinal tree paired with khadira in the comparison.
vRukSha (vriksha)
Interpreted by the commentary as kutaja in this verse.
kAruShkara (karushkara)
Interpreted by the commentary as bhallataka in this verse.
kShArAgni (kshara-agni)
Alkali and thermal cautery applied to visible anal growths in the historical surgical system.

Adhikarana 17 (21) · Śloka 21

ghr̥tāni dīpanīyāni lēhāyaskr̥tayaḥ surāḥ | āsavāśca prayōktavyā vīkṣya dōṣasamucchritim ||21||

View original

घृतानि दीपनीयानि लेहायस्कृतयः सुराः | आसवाश्च प्रयोक्तव्या वीक्ष्य दोषसमुच्छ्रितिम् ||२१||

Meaning of the śloka

After assessing which dosha is predominant, the text allows the use of digestive-stimulating ghee preparations, medicinal linctuses, ayaskriti preparations, sura, and asava.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

anyadapi cikitsitaṁ dōṣōcchrāyāpēkṣayāha- ghr̥tānītyādi| lēhāḥ kuṭajāvalēhādayaḥ, navāyasādayō'yaskr̥tayō mahākuṣṭhamadhumēhādicikitsitanirdiṣṭāḥ| surā nānāvidhāḥ paiṣṭikādibhēdēna virēcanādhyāyavidhividhēyāḥ| āsavāśca nānāvidhauṣadhakvāthaguḍādikr̥tā dhātakyādicūrṇādhivāsitāḥ| ‘vīkṣya dōṣaṁ yathāphalam’ ityanyē paṭhanti, tatra phalamuktamanatikramyētyarthaḥ ||21||

Meaning of the commentary

The commentary says treatment is selected according to the predominance of dosha. Linctuses include kutaja avaleha and similar preparations; ayaskritis include navayasa and others taught in the treatment of major kushtha, madhumeha, and related disorders. Sura includes different grain-based and other forms prepared by the method described in the purgation chapter. Asavas are made from various medicinal decoctions, jaggery, and related materials and are conditioned with dhataki powder and similar substances. An alternative reading says, 'having examined the dosha, according to the result'; the commentary takes this to mean without exceeding the stated therapeutic purpose or outcome.

Key terms

doShasamucchriti (dosha-samucchriti)
Predominance or elevation of a particular dosha.
leha
A lickable medicinal preparation or linctus.
ayaskRuti (ayaskriti)
A class of processed medicinal preparations, exemplified here by navayasa.
surA (sura)
A class of fermented alcoholic preparations.
Asava (asava)
A fermented medicinal preparation made from decoctions and sweetening material.

Adhikarana 18 (22) · Śloka 22

vēgāvarōdhastrīpr̥ṣṭhayānānyutkuṭukāsanam | yathāsvaṁ dōṣalaṁ cānnamarśaḥsu parivarjayēt ||22||

View original

वेगावरोधस्त्रीपृष्ठयानान्युत्कुटुकासनम् | यथास्वं दोषलं चान्नमर्शःसु परिवर्जयेत् ||२२||

Meaning of the śloka

In arshas, the text advises avoiding suppression of natural urges, riding on the back of animals or similar conveyance, prolonged squatting, and foods that aggravate the individual's relevant dosha.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

varjyān nirdiśannāha- vēgāvarōdhētyādi| vātamūtrapurīṣādīnāṁ svamārgēṇa svabhāvataḥ pravr̥ttyabhimukhībhāvō vēgaḥ| utkuṭukāsanamutkaṭikasya cirāsanasthitiḥ||22||

Meaning of the commentary

The commentary explains vega as the natural impulse of flatus, urine, feces, and similar functions to move outward through their proper pathways. Utukutukasana is explained as remaining for a long time in a squatting posture.

Key terms

vegAvarodha (vega-avarodha)
Suppression or obstruction of a natural bodily urge.
vega
The natural impulse of flatus, urine, feces, or similar functions to proceed through their normal pathway.
utkuTukAsana (utkutukasana)
Prolonged sitting in a squatting posture.
doShala anna (doshala anna)
Food considered aggravating to the relevant dosha.
arshas
The classical disorder category addressed by the avoidance advice.

Adhikarana puṣpikā · Śloka 6

iti suśrutasaṁhitāyāṁ cikitsāsthānē'rśaścikitsitaṁ nāma ṣaṣṭhō'dhyāyaḥ ||6||

View original

इति सुश्रुतसंहितायां चिकित्सास्थानेऽर्शश्चिकित्सितं नाम षष्ठोऽध्यायः ||६||

Meaning of the śloka

Thus ends the sixth chapter of the Cikitsasthana in the Sushruta Samhita, entitled 'Treatment of Arshas.'

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

iti śrīḍalha(hla)ṇaviracitāyāṁ nibandhasaṅgrahākhyāyāṁ suśrutavyākhyāyāṁ cikitsāsthānē ṣaṣṭhō'dhyāyaḥ||6||

Meaning of the commentary

The commentary states that the sixth chapter of the Cikitsasthana is complete in Dalhana's Nibandhasangraha commentary on Sushruta. The transmitted text records a spelling variation in Dalhana's name.

Key terms

arshashcikitsita (arshas-chikitsita)
The treatment of the classical disorder category arshas.
cikitsAsthAna (Cikitsasthana)
The therapeutic division of the Sushruta Samhita.
nibandhasa~ggraha (Nibandhasangraha)
The title of Dalhana's commentary.
ShaShTho~adhyAyaH (shashtho adhyayah)
The sixth chapter.