Skip to content

21. vraṇapraśnādhyāyaḥ

Adhikarana 1 (1-2) · Śloka 2

athātō vraṇapraśnamadhyāyaṁ vyākhyāsyāmaḥ ||1|| yathōvāca bhagavān dhanvantariḥ ||2||

View original

अथातो व्रणप्रश्नमध्यायं व्याख्यास्यामः ||१|| यथोवाच भगवान् धन्वन्तरिः ||२||

Meaning of the śloka

Now the chapter containing questions about wounds will be explained, as taught by Bhagavan Dhanvantari.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

athāta ityādi| vraṇaviṣayaḥ praśnō yasmin sa vraṇapraśnaḥ| vraṇaśabdēnātra vātādaya ucyantē, vraṇakāraṇatvāt; tēna vātādiviṣayaḥ praśnō yasminnityuktam| anyē tu vraṇamāśritya praśnō vraṇapraśnaḥ, sa vidyatē yasminnityarthē utpannasya īyapratyayasya lōpaṁ kr̥tvā vraṇapraśnamiti rūpaṁ paṭhanti| tēnātra vraṇārambhakāṇāṁ vātādīnāṁ saṅkhyāsvalakṣaṇakarmādīni vraṇasya ca niruktyādi ca vaktavyamityarthaḥ siddhaḥ||1-2||

Meaning of the commentary

Vranaprashna can mean a chapter containing questions concerning wounds. In one explanation, vrana here denotes vata and the other doshas because they cause wounds, so the questions concern those factors. Others derive the title as a question based on a wound, with grammatical elision. The chapter accordingly discusses the number, particular characteristics and actions of vata and the other causes of wounds, as well as the derivation and other features of the wound itself.

Key terms

vraNaprashna (vranaprashna)
Questions concerning wounds and, by causal extension in the commentary, the doshas that initiate them.

Adhikarana 2 (3) · Śloka 3

vātapittaślēṣmāṇa ēva dēhasambhavahētavaḥ | tairēvāvyāpannairadhōmadhyōrdhvasanniviṣṭaiḥ śarīramidaṁ dhāryatē'gāramiva sthūṇābhistisr̥bhiḥ ataśca tristhūṇamāhurēkē | ta ēva ca vyāpannāḥ pralayahētavaḥ | tadēbhirēva śōṇitacaturthaiḥ sambhavasthitipralayēṣvapyavirahitaṁ śarīraṁ bhavati ||3||

View original

वातपित्तश्लेष्माण एव देहसम्भवहेतवः | तैरेवाव्यापन्नैरधोमध्योर्ध्वसन्निविष्टैः शरीरमिदं धार्यतेऽगारमिव स्थूणाभिस्तिसृभिः अतश्च त्रिस्थूणमाहुरेके | त एव च व्यापन्नाः प्रलयहेतवः | तदेभिरेव शोणितचतुर्थैः सम्भवस्थितिप्रलयेष्वप्यविरहितं शरीरं भवति ||३||

Meaning of the śloka

Vata, pitta and kapha are causes in the formation of the body. When undisturbed and situated respectively in the lower, middle and upper regions, they support the body like three pillars supporting a house; therefore some call the body three-pillared. When disturbed, those same factors cause destruction. Thus the body remains associated with these three, together with blood as a fourth, in its formation, maintenance and dissolution.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

vraṇakāraṇāni vātādīni prathamaṁ saṅkhyādibhirnirdiśannāha- vātapittaślēṣmāṇa ityādi| dēhasambhavahētavō dēhōtpattihētavaḥ| nanu, śukraśōṇitē dēhōtpattihētū ? tat kathaṁ vātādayō dēhasambhavahētavaḥ kathyantē ? ucyatē, avikr̥tā vātādayaḥ śukrārtavādisahakāritayā dēhajanakā abhiprētā ityarthaḥ| śarīrasambhavē vātādīnāṁ hētutvaṁ pratipādya sthitikāraṇatvaṁ darśayannāha- tairēvētyādi|- tairēva vātapittaślēṣmabhiḥ, avyāpannaiḥ prakr̥tisthairityarthaḥ| adhōmadhyōrdhvasanniviṣṭairiti yathākramēṇa vātapittakaphaiḥ| dr̥ṣṭāntamāha- agāramivētyādi|- agāraṁ gr̥ham| ēkīyamatamāha- ataśca tristhūṇamāhurēkē| cakārō'yaṁ tristhūṇamityatra yōjyaḥ, tēnāyamarthaḥ- tristhūṇamiti ca ata ēva hētōrēkō ācāryā āhuḥ| dēhavināśahētutvamapi vātādīnāṁ nirdiśannāha- ta ēva vyāpannā ityādi| cakārō'tra bhinnakramē, tēnāyamarthaḥ- ta ēva vātādayaḥ, vyāpannāśca vikr̥tisthāḥ pralayahētavō vināśahētavō ‘bhavanti’ ityadhyāhāraḥ| anyē tu ‘pralayē'pi’ ityapiśabdaṁ paṭhanti| śalyaśāstrē vraṇārambhādhiṣṭhānabhūtatvāt kasyaciddūṣyasya prādhānyaṁ darśayannāha- tadityādi|- ēbhirēva vātapittakaphaiḥ| śōṇitacaturthairiti nanu, pūrvaṁ śōṇitamanupāttaṁ, tatkathamiha sambhavādiṣu śōṇitasyāvirahitatvamuktaṁ? satyaṁ, paramiha śōṇitōpādānaṁ kurvannēkīyamatamidamiti darśayati, tēna vraṇapākē darśanadvayaṁ bhavati; tathāhi- ‘nartē'nilādasti rujā’ (sū. a. 17) ityādinā vraṇapākē dōṣā ēva vyāpriyanta iti darśitaṁ, ‘kālāntarēṇābhyuditaṁ tu pittaṁ’ (sū. a. 17) ityādinā punaḥ śōṇitacaturthā ēva vraṇapākē vyāpriyanta iti| avirahitaṁ saṁyuktamityarthaḥ||3||

Meaning of the commentary

The undisturbed doshas assist semen, menstrual blood and related factors in generating the body. Their lower, middle and upper placement corresponds respectively to vata, pitta and kapha. Some teachers consequently use the designation three-pillared. When altered from their natural state, the same doshas become causes of bodily destruction; another reading includes the word also with dissolution. Blood is then introduced as a fourth factor because of its prominence as a substrate in the initiation of wounds. This is identified as one doctrinal view. Accordingly, the commentary notes two accounts of wound maturation: one assigns the process to the doshas alone, while another assigns it to the doshas together with blood. Avirahita means continually associated.

Key terms

tristhUNa (tristhuna)
Three-pillared, comparing the body's support by vata, pitta and kapha to a house supported by three posts.

Adhikarana 3 (4) · Śloka 4

bhavati cātra- nartē dēhaḥ kaphādasti na pittānna ca mārutāt | śōṇitādapi vā nityaṁ dēha ētaistu dhāryatē ||4||

View original

भवति चात्र- नर्ते देहः कफादस्ति न पित्तान्न च मारुतात् | शोणितादपि वा नित्यं देह एतैस्तु धार्यते ||४||

Meaning of the śloka

The body does not exist without kapha, pitta, vata, or blood; it is continually sustained by these factors.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

ētadēva dvitīyadarśanaṁ ślōkēnāpi darśayannāha- nartē ityādi| nanu, vātādikramaṁ parityajya kaphādikramēṇa sūtraṇaṁ kasmādiha kr̥tam? ucyatē- dēhasyōrdhvamūlatvamadhaḥśākhatvaṁ pratipāditam, ūrdhvabhāgē ca kaphādhiṣṭhānamasti, tēnēha kapha ēva prathamaṁ darśitaḥ| taduktaṁ- “ūrdhvamūlamadhaḥśākhaṁ tristhūṇaṁ pañcadaivatam| kṣētrajñādhiṣṭhitaṁ vidvān yō vai vēda sa vēdavit”- iti| na kēvalaṁ kaphādīn vinā dēhō na bhavati, api tu dhāraṇamapyētairēva kriyata ityāha- dēha ētaistu dhāryata iti| tuśabdaścārthō bhinnakramaśca| tēnāyamarthaḥ- dhāryatē caitairēvāvyāpannaiḥ kaphapittavātaraktairityarthaḥ; nartē dēhaḥ kaphādityētasyādau ‘atō gadyōktasyārthasya saṅgrahaślōka’ ityapātanikāṁ kēcidācāryāḥ paṭhanti||4||

Meaning of the commentary

This verse restates the second view that includes blood. Kapha is named first rather than following the usual vata-first order because the body is described as having its root above and branches below, and kapha occupies the upper region. The point is not only that the body cannot arise without kapha and the others, but also that their undisturbed forms sustain it. Some teachers add an introductory phrase identifying this as a summary verse of the preceding prose.

Adhikarana 4 (5) · Śloka 5

tatra ‘vā’ gatigandhanayōḥ, iti dhātuḥ, ‘tapa’ santāpē, ‘śliṣa’ āliṅganē, ētēṣāṁ kr̥dvihitaiḥ pratyayairvātaḥ pittaṁ ślēṣmēti ca rūpāṇi bhavanti ||5||

View original

तत्र ‘वा’ गतिगन्धनयोः, इति धातुः, ‘तप’ सन्तापे, ‘श्लिष’ आलिङ्गने, एतेषां कृद्विहितैः प्रत्ययैर्वातः पित्तं श्लेष्मेति च रूपाणि भवन्ति ||५||

Meaning of the śloka

The verbal root va conveys movement and scent, tap conveys heating, and shlish conveys embracing or joining. With the prescribed derivative suffixes, these yield the forms vata, pitta and shleshma.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

vātādīnāṁ cikitsōpayōgi svalakṣaṇaṁ darśayituṁ niruktiṁ kurvannāha- tatrētyādi| gatigandhōpādānārthasya ‘vā’ dhātōḥ ‘hasibhr̥griṇvā'midamilūpūdhurvibhyastan’ (u.3/86) iti sūtrōtpannē ‘tan’ pratyayē vāta iti rūpam; ētēna ca tatsvarūpatvaṁ vātasya darśitam| santāpārthasya ‘tapa’ dhātōracipratyayē akārasyētvē varṇaviparyayē tasya ca dvitvē kr̥tē pittamiti rūpam; ētēna pittasya svābhāvikaṁ santāpalakṣaṇaṁ darśitam| āliṅganārthasya ‘śliṣa’ dhātōrmaninpratyayē (‘sarvadhātubhyō manin’ u.4/145) guṇē ca kr̥tē ślēṣmēti rūpam| ētēna ślēṣmaṇaḥ sandhyādiyōjakatvaṁ darśitam||5||

Meaning of the commentary

These etymologies present characteristics useful in treatment. Vata is derived from the root va in the senses of movement and scent, with the suffix tan, thereby indicating movement as its nature. Pitta is derived from tap, to heat, through the stated grammatical transformations, indicating its inherent heating characteristic. Shleshma is derived from shlish, to embrace or join, with the suffix manin and vowel strengthening, indicating its function of joining structures such as the joints.

Key terms

vAta (vata)
Derived here from a root conveying movement and scent, emphasizing movement.
pitta
Derived here from a root meaning to heat, emphasizing its heating character.
shleShma (shleshma)
Derived here from a root meaning to embrace or join, emphasizing cohesion.

Adhikarana 5 (6) · Śloka 6

dōṣasthānānyata ūrdhvaṁ vakṣyāmaḥ- tatra samāsēna vātaḥ śrōṇigudasaṁśrayaḥ; taduparyadhō nābhēḥ pakvāśayaḥ, pakvāmāśayamadhyaṁ pittasya; āmāśayaḥ ślēṣmaṇaḥ ||6||

View original

दोषस्थानान्यत ऊर्ध्वं वक्ष्यामः- तत्र समासेन वातः श्रोणिगुदसंश्रयः; तदुपर्यधो नाभेः पक्वाशयः, पक्वामाशयमध्यं पित्तस्य; आमाशयः श्लेष्मणः ||६||

Meaning of the śloka

The locations of the doshas are next stated in summary. Vata is based in the pelvis and rectum. Above these and below the navel is the pakvashaya. Pitta occupies the region between pakvashaya and amashaya, while amashaya is the location of kapha.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

tatra kasya dōṣasya kiṁ sthānaṁ tadāha- dōṣētyādi| ‘dōṣasthānāni’ ityētasya sthānē ‘tēṣāṁ sthānāni’ iti kēcit paṭhanti, tatrāpi sa ēvārthaḥ| tatrēti dōṣēṣu madhyē, samāsēna saṅkṣēpēṇa; vistarēṇa tu sthānāni vātasya nābhimadhyahr̥dayakaṇṭhasarvāṅgasandhayō'pi vātavyādhau vakṣyantē| śrōṇiḥ kaṭiḥ, śrōṇiśca gudaṁ ca śrōṇigudaṁ, tat saṁśrayaḥ sthānaṁ yasya sa tathā| pakvāmāśayayōrmadhyaṁ pittasthānaṁ vakṣyati; ataḥ pakvāśayamēva prāgdarśayannāha- taduparyadhō nābhēḥ pakvāśaya iti|- tadupari śrōṇigudayōruparītyarthaḥ| pittasthānaṁ darśayannāha- pakvāmāśayamadhyaṁ pittasyēti| samāsēnētyatrāpi sambadhyatē| tēnāyamarthaḥ- pakvāmāśayamadhyaṁ pittasthānaṁ saṅkṣēpēṇa, vistarēṇa tu yakr̥tplīhāhr̥dayadr̥ṣṭitvagindriyāṇyapi pittasya sthānānīti| kaphasthānaṁ nirdēṣṭumāha- āmāśayaḥ ślēṣmaṇa iti|- ‘sthānam’ iti śēṣaḥ| yatrāśitapītādikaṁ pacyatē sa āmāśayaḥ| tathā ca muniḥ- “nābhistanāntaraṁ jantōrāmāśaya iti smr̥taḥ” ( ca. vi. a. 2)- iti| atrāpi samāsēnēti sambadhyatē; tēna vistarēṇōraḥśiraḥkaṇṭhasandhayō'pi ślēṣmasthānam||6||

Meaning of the commentary

Some read their locations in place of dosha locations, with the same sense. This is a summary; the chapter on vata disorders additionally names the navel region, heart, throat, whole body and joints as vata sites. Shroni means the pelvic or waist region. The pitta site is summarized as the interval between pakvashaya and amashaya; a fuller list also includes liver, spleen, heart, vision, skin and sense faculties. Amashaya is the place where eaten and drunk substances are processed and is described in a cited definition as the region between navel and breasts. A fuller list of kapha sites also includes chest, head, throat and joints.

Key terms

pakvAshaya (pakvashaya)
The lower digestive receptacle described as above the pelvis and rectum and below the navel.
AmAshaya (amashaya)
The receptacle where consumed food and drink undergo processing, identified as a principal kapha site.

Adhikarana 6 (7) · Śloka 7

ataḥ paraṁ pañcadhā vibhajyantē | tatra vātasya vātavyādhau vakṣyāmaḥ; pittasya yakr̥tplīhānau hr̥dayaṁ dr̥ṣṭistvak pūrvōktaṁ ca; ślēṣmaṇa uraḥ śiraḥ kaṇṭhō jihvāmūlaṁ sandhaya iti pūrvōktaṁ ca; ētāni khalu dōṣāṇāṁ sthānānyavyāpannānām ||7||

View original

अतः परं पञ्चधा विभज्यन्ते | तत्र वातस्य वातव्याधौ वक्ष्यामः; पित्तस्य यकृत्प्लीहानौ हृदयं दृष्टिस्त्वक् पूर्वोक्तं च; श्लेष्मण उरः शिरः कण्ठो जिह्वामूलं सन्धय इति पूर्वोक्तं च; एतानि खलु दोषाणां स्थानान्यव्यापन्नानाम् ||७||

Meaning of the śloka

These locations are further divided fivefold. The locations of vata will be stated in the Nidana section on vata disorders. Pitta occupies the liver, spleen, heart, vision, skin and the place previously stated. Kapha occupies the chest, head, throat, root of the tongue, joints and the place previously stated. These are the locations of the doshas when they are undisturbed.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

vātādīnāṁ pradhānāni sthānāni nirdiśyāpradhānāni nirdēṣṭumāha- ataḥ paramityādi| vibhajyantē prakaṭīkriyantē vātādīnāṁ sthānānītyarthaḥ| kāni punarvātasya sthānānīti pr̥ṣṭa āha- tatra vātasyētyādi| vātavyādhāviti ‘nidānē’ iti śēṣaḥ| pittasya pañcasthānānyāha- pittasyētyādi| yakr̥t kālakhaṇḍaṁ, plīhā vāmapārśvāśrayaṁ māṁsakhaṇḍaṁ; hr̥dayaṁ kamalamukulākāramadhōmukhaṁ, dr̥ṣṭiḥ kr̥ṣṇatārakāntarvartinī masūradalamātrā| cakārāt paratantrōktaṁ lasīkādyanuktaṁ samuccīyatē| pittēna svinnamāṁsāt sravadudakaṁ ‘lasīkā’ ityucyatē| kaphasya pañcasthānāni nirdiśannāha- ślēṣmaṇa ityādi| uraḥstanayōrantarālaṁ, pūrvōktaṁ cētyāmāśayaḥ| cakārāt paratantrōktaṁ mēdaḥ samuccīyatē| ētāni sthānāni prāyēṇa prakr̥tisthānāmēva dōṣāṇāṁ bhavantītyāha- ētānityādi| avyāpannānām akupitānām||7||

Meaning of the commentary

After the principal locations, subsidiary sites are made explicit. The five pitta sites are presented with the previously stated location counted in the scheme. The liver is described as a dark segment, the spleen as a mass of flesh on the left side, the heart as a downward-facing lotus bud, and the visual structure as lentil-sized within the dark pupil. The conjunction also includes sites named in other works, such as lasika, described as fluid issuing from flesh heated by pitta. For kapha, the chest is the interval between the breasts and the earlier site is amashaya. The conjunction can additionally include medas as stated elsewhere. These are chiefly the sites of doshas in their natural, unaggravated condition.

Key terms

avyApanna doSha (avyapanna dosha)
A dosha in its undisturbed or unaggravated state.

Adhikarana 7 (8) · Śloka 8

bhavati cātra- visargōdānavikṣēpaiḥ sōmasūryānilā yathā | dhārayanti jagaddēhaṁ kaphapittānilāstathā ||8||

View original

भवति चात्र- विसर्गोदानविक्षेपैः सोमसूर्यानिला यथा | धारयन्ति जगद्देहं कफपित्तानिलास्तथा ||८||

Meaning of the śloka

Just as the moon, sun and wind sustain the world respectively through release, taking up and dispersal, kapha, pitta and vata sustain the body through corresponding actions.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

visargādānētyādi| visargādānavikṣēpaiḥ karmabhiryathāsaṅkhyēna candrādityavātā yathā jagaddhārayanti, tathā kaphādayastrayō yathāsaṅkhyēna visargādibhiḥ karmabhirdēhaṁ dhārayantīti samudāyārthaḥ| visargaḥ sarjanaṁ ‘balasya’ iti śēṣaḥ; ādānaṁ grahaṇaṁ balasyaiva; vikṣēpaḥ śītōṣṇādīnāṁ vividhaprakārēṇa prēraṇam||8||

Meaning of the commentary

The correspondence is sequential: the moon, sun and wind act through release, taking up and varied dispersal, while kapha, pitta and vata perform analogous functions in the body. Release means production or bestowal of strength, taking up means taking away strength, and dispersal means driving cold, heat and other conditions in various ways.

Key terms

visarga-AdAna-vikShepa (visarga-adana-vikshepa)
Release, taking up and dispersal, aligned respectively with kapha, pitta and vata in the analogy.

Adhikarana 8 (9) · Śloka 9

tatra jijñāsyaṁ kiṁ pittavyatirēkādanyō'gniḥ? āhōsvit pittamēvāgniriti? | atrōcyatē- na khalu pittavyatirēkādanyō'gnirupalabhyatē, āgnēyatvāt pittē dahanapacanādiṣvabhipravartamānē'gnivadupacāraḥ kriyatē'ntaragniriti; kṣīṇē hyagniguṇē tatsamānadravyōpayōgāt , ativr̥ddhē śītakriyōpayōgāt , āgamācca paśyāmō na khalu pittavyatirēkādanyō'gniriti ||9||

View original

तत्र जिज्ञास्यं किं पित्तव्यतिरेकादन्योऽग्निः? आहोस्वित् पित्तमेवाग्निरिति? | अत्रोच्यते- न खलु पित्तव्यतिरेकादन्योऽग्निरुपलभ्यते, आग्नेयत्वात् पित्ते दहनपचनादिष्वभिप्रवर्तमानेऽग्निवदुपचारः क्रियतेऽन्तरग्निरिति; क्षीणे ह्यग्निगुणे तत्समानद्रव्योपयोगात् , अतिवृद्धे शीतक्रियोपयोगात् , आगमाच्च पश्यामो न खलु पित्तव्यतिरेकादन्योऽग्निरिति ||९||

Meaning of the śloka

A question arises whether agni exists apart from pitta or whether pitta itself is agni. The response says that no agni separate from pitta is observed. Because pitta has a fiery nature and acts in burning, digestion and related processes, it is figuratively called inner agni. When its fiery quality is diminished, substances with similar qualities are used; when it is excessively increased, cooling measures are used. Observation, inference and authoritative teaching are therefore cited for the view that no separate agni exists apart from pitta.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

idānīmagnipittayōrbhēdavicārapratipādakaṁ granthaṁ nirdēṣṭumāha- tatrētyādi| tatrēti pittāgnyōrbhēdābhēdavicārē; ‘tatrēti tēṣu madhyē’ ityanyē; ‘tatrētyādānakarmaṇi visargādānavikṣēpairityādiślōkēnādānaṁ karma yaduktaṁ tat kiṁ pittasyāgnērvēti jijñāsyam’ ityaparē| jijñāsyaṁ jñātumēṣaṇīyam| āhōsvita athavārthē| iti saṁśayē| uttaramāha- atrōcyatē ityādi| dahanaṁ dāhaḥ, pacanaṁ pāka āhārādēḥ, ādiśabdādrañjanadarśanādīni gr̥hyantē| agnivadupacāraḥ agnivadvyavahāraḥ kriyatē- antaragniriti, pittamantaragnirityupacaryata ityarthaḥ| na khalvityādisūtrēṇa pratyakṣēṇaiva pittamagnirityuktam, anumānēnāpi pittasyāgnitvaṁ sādhayannāha- kṣīṇē hyagniguṇa iti|- agnērguṇō yasya tadagniguṇaṁ pittaṁ, tasmin kṣīṇē; hi yasmādarthē| tatsamānadravyōpayōgāt agnisamōṣṇatīkṣṇadravyōpayōgādityarthaḥ| ‘agniguṇaśabdēnōṣmā kathyatē’ ityanyē; tatra tatsamānadravyōpayōgāt pittasamānadravyōpayōgādityarthaḥ| atipravr̥ddhē śītakriyōpayōgāditi ‘pittamēvāgniḥ’ iti śēṣaḥ| pratyakṣānumānābhyāṁ pittasyāgnitvaṁ prasādhyāgamēnāpi prasādhayannāha- āgamāccēti|- āgamāt samastāyurvēdaśāstrataḥ| nanu, yadi pittāgnyōrabhēdastat kathaṁ ghr̥taṁ pittapraśamanamagnidīpanam, ajāpayaśca; matsyādayaśca pittavr̥ddhiṁ kurvanti nacāgnidīptikarāḥ, divāsvapnaśca pittaprakōpaṇō'pyagniśamanaḥ; tathēdamapi kathaṁ syāt- viṣamō vātēna, tīkṣṇaḥ pittēna, mandaḥ ślēṣmaṇēti; ‘samadōṣaḥ samāgniśca’ (sū. a.15) ityādikamapi kathaṁ syāditi| naiṣa dōṣaḥ, yēnāyamagniḥ paramārthataḥ pittādbhinna ēva suśrutādibhiraṅgīkr̥taḥ| taduktaṁ- “krōdhaśōkaśramakr̥taḥ śarīrōṣmā śirōgataḥ| pittaṁ ca kēśān pacati palitaṁ tēna jāyatē” (ni. a.17) iti| śarīrōṣmā agniḥ, sa cātra pittādbhinna ēvōktaḥ| tathā'nyadapi pittāgnyōrbhēdapratipādakatantramucyatē- “dravaṁ snigdhamadhōgaṁ ca pittaṁ vahniratō'nyathā”- iti| anyānyapi pittāgnibhēdapratipādakāni vākyāni santi, tānīha vistarabhayānna darśitāni | yat punarihāgnipittayōrabhēdakathanaṁ kr̥taṁ, tadrasavīryādiguṇōpādhiyuktasya pittasya cikitsādvārēṇāgnēścikitsā kāryēti darśanārtham; anyathā rasādiguṇōpādhirahitasya vahnēścikitsā kartuṁ na pāryatē iti||9||

Meaning of the commentary

The opening can concern the distinction or identity between pitta and agni. Others connect it with the preceding description of taking up and ask whether that action belongs to pitta or agni. Burning includes heat, digestion includes processing food, and the inclusive ending covers colouring, seeing and similar functions. Calling pitta inner agni is figurative usage based on resemblance. Similar substances means those resembling fire through heat and sharpness; others say agniguna means bodily heat and then understand similarity as resemblance to pitta. Cooling treatment in excessive increase also supports the identification, while agama means the Ayurvedic textual tradition. The commentary then raises contrary evidence: ghee and goat milk can calm pitta while stimulating agni; fish and similar foods can increase pitta without kindling agni; daytime sleep can aggravate pitta while diminishing agni; and other passages separately classify agni and dosha. It concludes that Sushruta and other authorities actually accept agni as distinct from pitta, citing statements that distinguish bodily heat from pitta and that contrast liquid, unctuous, downward-moving pitta with fire. The apparent identity in this passage is taught so that agni can be treated through pitta endowed with taste, potency and other qualities, since fire abstracted from such qualities cannot itself be directly treated.

Key terms

antaragni
Inner fire, applied figuratively to pitta in this passage because of its fiery actions.

Adhikarana 9 (10) · Śloka 10

taccādr̥ṣṭahētukēna viśēṣēṇa pakvāmāśayamadhyasthaṁ pittaṁ caturvidhamannapānaṁ pacati, vivēcayati ca dōṣarasamūtrapurīṣāṇi; tatrasthamēva cātmaśaktyā śēṣāṇāṁ pittasthānānāṁ śarīrasya cāgnikarmaṇā'nugrahaṁ karōti, tasmin pittē pācakō'gniriti sañjñā; yattu yakr̥tplīhnōḥ pittaṁ tasmin rañjakō'gniriti sañjñā, sa rasasya rāgakr̥duktaḥ; yat pittaṁ hr̥dayasthaṁ tasmin sādhakō'gniriti sañjñā, sō'bhiprārthitamanōrathasādhanakr̥duktaḥ; yaddr̥ṣṭyāṁ pittaṁ tasminnālōcakō'gniriti sañjñā, sa rūpagrahaṇā'dhikr̥taḥ; yattu tvaci pittaṁ tasmin bhrājakō'gniriti sañjñā, sō'bhyaṅgapariṣēkāvagāhālēpanādīnāṁ kriyādravyāṇāṁ paktā chāyānāṁ ca prakāśakaḥ ||10||

View original

तच्चादृष्टहेतुकेन विशेषेण पक्वामाशयमध्यस्थं पित्तं चतुर्विधमन्नपानं पचति, विवेचयति च दोषरसमूत्रपुरीषाणि; तत्रस्थमेव चात्मशक्त्या शेषाणां पित्तस्थानानां शरीरस्य चाग्निकर्मणाऽनुग्रहं करोति, तस्मिन् पित्ते पाचकोऽग्निरिति सञ्ज्ञा; यत्तु यकृत्प्लीह्नोः पित्तं तस्मिन् रञ्जकोऽग्निरिति सञ्ज्ञा, स रसस्य रागकृदुक्तः; यत् पित्तं हृदयस्थं तस्मिन् साधकोऽग्निरिति सञ्ज्ञा, सोऽभिप्रार्थितमनोरथसाधनकृदुक्तः; यद्दृष्ट्यां पित्तं तस्मिन्नालोचकोऽग्निरिति सञ्ज्ञा, स रूपग्रहणाऽधिकृतः; यत्तु त्वचि पित्तं तस्मिन् भ्राजकोऽग्निरिति सञ्ज्ञा, सोऽभ्यङ्गपरिषेकावगाहालेपनादीनां क्रियाद्रव्याणां पक्ता छायानां च प्रकाशकः ||१०||

Meaning of the śloka

Through a particular unseen cause, pitta situated between pakvashaya and amashaya digests four kinds of food and drink and separates doshas, rasa, urine and feces. Remaining there, by its own power it supports the other pitta locations and the body through fiery action; there it is called Pacaka agni. Pitta in the liver and spleen is called Ranjaka agni and is said to give colour to rasa. Pitta in the heart is called Sadhaka agni and accomplishes desired aims. Pitta in vision is called Alocaka agni and apprehends visible form. Pitta in the skin is called Bhrajaka agni; it processes substances used in massage, pouring, immersion and topical application, and manifests bodily complexions.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

adr̥ṣṭahētukēna viśēṣēṇēti viśēṣēṇa bhēdēna; kiṁviśiṣṭēna ?adr̥ṣṭahētukēna prāktanakarmahētukēnētyarthaḥ| pakvāmāśayamadhyasthamiti nābhistham| caturvidhamannapānaṁ pacatīti aśitaṁ khāditaṁ līḍhaṁ pītaṁ ca pacatītyarthaḥ| vivēcayati ca pr̥thakkarōti dōṣarasamūtrapurīṣāṇi| atra kēcit ‘annarasamūtrapurīṣāṇi’ iti paṭhanti, ‘vātamūtrapurīṣāṇi’ ityaparē| anugrahaṁ karōti upakāraṁ karōti| yat pittaṁ hr̥dayētyādi| sō'bhiprārthitamanōrathasādhanakr̥diti dharmārthakāmamōkṣalakṣaṇapuruṣārthasya sādhaka ityarthaḥ; kasmāt? hr̥dayasthakaphatamō'panōdavispaṣṭīkr̥tamanaḥprāguṇyāt| yaddr̥ṣṭyāṁ pittamityādi ālōcakō darśakaḥ| tvacīti avabhāsinīnāmadhēyāyāṁ bāhyatvacītyarthaḥ| abhyaṅgētyādi| abhyaṅgādīnāṁ kriyādravyāṇāṁ kriyānimittānāṁ karmanimittānāmityarthaḥ| chāyānāṁ ca prakāśaka iti chāyānāṁ pāñcabhautikīnāṁ nīlādīnāṁ, prakāśaka utpādakaḥ; cakārāt prabhāṇāṁ ca pāñcabhautikīnāṁ prakāśakaḥ| nanu, chāyāprabhayōḥ kō bhēdaḥ? ucyatē- “āsannā lakṣyatē cchāyā prabhā dūrāt prakāśatē| varṇamākramati cchāyā prabhā varṇaprakāśinī” (ca. i. a. 7)- iti||10||

Meaning of the commentary

The unseen cause is explained as karma from a former life. The central pitta location is the navel region. The four food forms are eaten, drunk, licked and chewed. Vivecayati means separating dosha, rasa, urine and feces. Some read food-rasa, urine and feces, while others read vata, urine and feces. Pacaka supports the other pitta sites and the body. Sadhaka is connected with achieving dharma, wealth, desire and liberation because it removes kapha and tamas from the heart and clarifies the mind's capacity. Alocaka means that which enables seeing. Bhrajaka is placed in the outer skin called Avabhasini. It processes the substances that serve as instruments of massage and the other procedures. It manifests the five-element complexions such as blue, and the conjunction also includes bodily radiance. A cited distinction says complexion is seen nearby and overlays colour, whereas radiance shines from afar and reveals colour.

Key terms

pAcaka (pacaka)
The pitta function associated with digestion, separation and support of other pitta sites.
ra~jjaka (ranjaka)
The pitta function in liver and spleen said to impart colour to rasa.
sAdhaka (sadhaka)
The heart-based pitta function associated with accomplishing intended aims.
Alocaka (alocaka)
The visual pitta function associated with apprehending visible form.
bhrAjaka (bhrajaka)
The skin-based pitta function associated with processing external applications and manifesting complexion.

Adhikarana 10 (11) · Śloka 11

bhavati cātra- pittaṁ tīkṣṇaṁ dravaṁ pūti nīlaṁ pītaṁ tathaiva ca | uṣṇaṁ kaṭurasaṁ caiva vidagdhaṁ cāmlamēva ca ||11||

View original

भवति चात्र- पित्तं तीक्ष्णं द्रवं पूति नीलं पीतं तथैव च | उष्णं कटुरसं चैव विदग्धं चाम्लमेव च ||११||

Meaning of the śloka

Pitta is sharp, liquid, foul-smelling, blue and yellow, hot and pungent in taste. When altered by faulty digestion it becomes sour.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

idānīṁ pittasya cikitsōpayōgi svalakṣaṇaṁ darśayannāha- pittamityādi| tīkṣṇaṁ rājikāmaricādivat| pūti visragandhi| nīlaṁ sāmāvasthāyām| pītaṁ nirāmāvasthāyām| kaṭurasaṁ prakr̥tisthaṁ pittam| vidagdhaṁ cāmlamēvēti viruddhapākōpapannaṁ punaramlarasaṁ bhavati, ‘vidagdhājīrṇasaṁsr̥ṣṭamamlarasaṁ bhavati’ ityanyē, vidagdhaṁ pittamamlapittamiti rōgaviśēṣaṁ kēcinmanyantē| ‘drava’- sthānē kēcit ‘saram’ iti paṭhanti||11||

Meaning of the commentary

Sharpness is compared with mustard and black pepper. Puti means having a raw or foul smell. Pitta is blue when associated with ama and yellow when free from ama. In its normal state it is pungent. When changed through contrary digestion it becomes sour. Others say it tastes sour when mixed with vidagdha indigestion, while some take vidagdha pitta as the particular disease called amlapitta. Some manuscripts read flowing in place of liquid.

Key terms

vidagdha pitta
Altered pitta described as sour, with alternative interpretations recorded in the commentary.

Adhikarana 11 (12) · Śloka 12

ata ūrdhvaṁ ślēṣmasthānānyanuvyākhyāsyāmaḥ | tatra, āmāśayaḥ pittāśayasyōpariṣṭāt tatpratyanīkatvādūrdhvagatitvāttējasaḥ, candra iva ādityasya , caturvidhasyāhārasyādhāraḥ; sa ca tatraudakairguṇairāhāraḥ praklinnō bhinnasaṅghātaḥ sukhajarō bhavati ||12||

View original

अत ऊर्ध्वं श्लेष्मस्थानान्यनुव्याख्यास्यामः | तत्र, आमाशयः पित्ताशयस्योपरिष्टात् तत्प्रत्यनीकत्वादूर्ध्वगतित्वात्तेजसः, चन्द्र इव आदित्यस्य , चतुर्विधस्याहारस्याधारः; स च तत्रौदकैर्गुणैराहारः प्रक्लिन्नो भिन्नसङ्घातः सुखजरो भवति ||१२||

Meaning of the śloka

The locations of kapha are next explained in the same sequence. Amashaya lies above the pitta receptacle because it is opposed to pitta and because fire moves upward, just as the moon stands in relation to the sun. It is the receptacle of the four kinds of food. There, watery qualities moisten the food and loosen its compact mass, making it easy to digest.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

ata ūrdhvamityādi| anuvyākhyāsyāmaḥ anu kramēṇa vyākhyāsyāmaḥ; yēnaiva kramēṇa pittasthānānyuktāni tēnaiva karmaṇētyarthaḥ| prāgāmāśayaḥ ślēṣmasthānamuktaḥ, tamēva prathamaṁ darśayannāha- tatrāmāśaya ityādi|- tatrēti ślēṣmasthānēṣu pañcasu madhyē, upariṣṭāt upari| kasmāt kāraṇāt pittāśayōparītyāha- tatpratyanīkatvāditi|- tasya pittasya pratyanīkatvāt pratipakṣatvād, vikūlatvādityarthaḥ| dvitīyaṁ hētumāha- ūrdhvagatitvācca tējasa iti| ētēnaitaduktaṁ bhavati- yadi hi pārśvayōradhō vā''māśayō bhavēttadōdakasyādhōgāmitvānniṣpratyanīkatvaṁ, tataśca niṣpratyanīkō'gniḥ śarīramēva dahēditi| pratyakṣēṇa pittāśayasyōpari kaphāśayaṁ sādhayitvā, upamānēnāpi sādhayannāha- candra ivādityasyēti| pratyakṣōpamānābhyāṁ pittāśayasyōparyāmāśayaṁ prasādhyānumānēnāpi sādhayannāha- caturvidhasyāhārasyādhāraḥ; caturvidhasyāśitapītalīḍhakhāditasya, ādhāraḥ sthānam| tējastāvadūrdhvagāmi, yadi cādha āmāśayō bhavēttadā caturvidhamāhāraṁ na pacēt, pacati ca; tēnānumīyatē- āmāśayaḥ pittāśayasyōparyēvēti| sa cēti caturvidhāhāraḥ| audakairguṇairiti dravasnēhādibhiḥ; dravaguṇairbhinnasaṅghātaḥ, snēhēna praklinna iti bōddhavyam| sukhajarō bhavati sukhēna pariṇāmaṁ gacchatītyarthaḥ||12||

Meaning of the commentary

This begins with amashaya, the first of the five kapha locations. Its position above the pitta site is explained by opposition: if the watery receptacle were beside or below it, water's downward movement would leave fire unopposed and fire would burn the body. The moon-sun comparison offers an analogy for the same relationship. The four food forms are eaten, drunk, licked and chewed. Their being processed supports an inference that amashaya lies above the pitta site, since upward-moving fire could not otherwise act upon them in the stated way. Drava and other watery qualities break up the food mass, while unctuousness moistens it, so it undergoes transformation easily.

Key terms

audaka guNa (audaka guna)
Watery qualities such as fluidity and unctuousness that moisten and loosen food in amashaya.

Adhikarana 12 (13) · Śloka 13

mādhuryāt picchilatvācca praklēditvāttathaiva ca | āmāśayē sambhavati ślēṣmā madhuraśītalaḥ ||13||

View original

माधुर्यात् पिच्छिलत्वाच्च प्रक्लेदित्वात्तथैव च | आमाशये सम्भवति श्लेष्मा मधुरशीतलः ||१३||

Meaning of the śloka

Because of the sweetness, sliminess and moistening quality of food, kapha that is sweet and cold becomes manifest in amashaya.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

atha kē audakā guṇā ityāha- mādhuryādityādi| mādhuryāt picchilatvācca praklēditvāttathaiva cēti ‘āhārasya’ iti śēṣaḥ| cakāradvayēna dravasnēhādayō guṇā anuktā api samuccīyantē| sambhavatīti iti prakupyati, na punarabhūtaprādurbhāvēṇa, kaphasya rasadhātuta ēvōtpannatvāt||13||

Meaning of the commentary

Sweetness, sliminess and moistening belong to the food. The two conjunctions include further unmentioned qualities such as fluidity and unctuousness. Sambhavati here means that kapha becomes aggravated or manifest, not that it is newly created from nonexistence, because kapha is said to originate from rasa dhatu.

Key terms

sambhavati
Here interpreted as becoming aggravated or manifest, rather than arising for the first time.

Adhikarana 13 (14) · Śloka 14

sa tatrastha ēva svaśaktyā śēṣāṇāṁ ślēṣmasthānānāṁ śarīrasya cōdakakarmaṇā'nugrahaṁ karōti; uraḥsthastrikasandhāraṇamātmavīryēṇānnarasasahitēna hr̥dayāvalambanaṁ karōti; jihvāmūlakaṇṭhasthō jihvēndriyasya saumyatvāt samyagrasajñānē vartatē; śiraḥsthaḥ snēhasantarpaṇādhikr̥tatvādindriyāṇāmātmavīryēṇānugrahaṁ karōt; sandhisthaḥ ślēṣmā sarvasandhisaṁślēṣāt sarvasandhyanugrahaṁ karōti ||14||

View original

स तत्रस्थ एव स्वशक्त्या शेषाणां श्लेष्मस्थानानां शरीरस्य चोदककर्मणाऽनुग्रहं करोति; उरःस्थस्त्रिकसन्धारणमात्मवीर्येणान्नरससहितेन हृदयावलम्बनं करोति; जिह्वामूलकण्ठस्थो जिह्वेन्द्रियस्य सौम्यत्वात् सम्यग्रसज्ञाने वर्तते; शिरःस्थः स्नेहसन्तर्पणाधिकृतत्वादिन्द्रियाणामात्मवीर्येणानुग्रहं करोत्; सन्धिस्थः श्लेष्मा सर्वसन्धिसंश्लेषात् सर्वसन्ध्यनुग्रहं करोति ||१४||

Meaning of the śloka

Kapha remaining in amashaya supports the other kapha locations and the body through water-like functions by its own power. In the chest it supports the trika and, together with food-derived rasa, sustains the heart. At the root of the tongue and in the throat, because the tongue faculty has a watery nature, it enables proper recognition of taste. In the head, through lubrication and nourishment, it supports the sense faculties. In the joints, through cohesion of all joints, it supports their function.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

sa tatrastha ēvētyādi| saḥ ślēṣmā| tatrastha āmāśayasthaḥ| svaśaktayā ātmavīryēṇa| udakakarmaṇēti klēdanapūraṇādinā| dvitīyasthānasya karma darśayannāha- uraḥstha ityādi| trikasandhāraṇamiti trikaṁ śirōbāhudvayasandhānasthānam| ātmavīryēṇēti prākr̥taguṇēna| hr̥dayāvalambanaṁ hr̥dayasya svakāryasāmārthyaṁ karōti| snēhasantarpaṇādhikr̥tatvāt snēhanē santarpaṇē cādhikr̥tatvāt; athavā snēhēna santarpaṇaṁ tatrādhikr̥tatvāt| anyē tu vyākhyānayanti- ‘snēhō mastakamajjā, tasya santarpaṇaṁ, tatrādhikr̥tatvāt’| indriyāṇāṁ śrōtratvakcikṣurjihvāghrāṇānām| anugrahaṁ karōti svakāryasāmarthyaṁ janayati| sandhisthaḥ ślēṣmētyādi spaṣṭam||14||

Meaning of the commentary

Water-like functions include moistening, filling and related actions. The trika is described as the junction of the head and two arms. Sustaining the heart means enabling its own functional capacity. The sense faculties supported by head-based kapha are hearing, touch, vision, taste and smell. Lubrication and nourishment may be read as two functions or as nourishment through unctuousness. Others explain sneha specifically as the marrow of the head, whose nourishment is the relevant function. Kapha in the joints supports them through their mutual cohesion.

Key terms

trika
The junction described by the commentary as connecting the head and the two arms.
udakakarma
Water-like actions of kapha, including moistening and filling.

Adhikarana 14 (15) · Śloka 15

bhavati cātra- ślēṣmā śvētō guruḥ snigdhaḥ picchilaḥ śīta ēva ca | madhurastvavidagdhaḥ syādvidagdhō lavaṇa smr̥taḥ ||15||

View original

भवति चात्र- श्लेष्मा श्वेतो गुरुः स्निग्धः पिच्छिलः शीत एव च | मधुरस्त्वविदग्धः स्याद्विदग्धो लवण स्मृतः ||१५||

Meaning of the śloka

Kapha is white, heavy, unctuous, slimy and cold. When undigested it is sweet, and when transformed by heat it is said to be salty.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

idānīṁ kaphaliṅgajñānārthaṁ cikitsārthaṁ ca lakṣaṇaṁ darśayannāha- ślēṣmā śvēta ityādi| śīta ēva cēti cakārō mr̥dusthirādiguṇasamuccayārthaḥ| avidagdhaḥ apakvō madhurarasō bhavati| vidagdhaḥ pakvō lavaṇa iti| anyē tvanyathā vyākhyānayanti- avidagdhaḥ prakr̥tisthō'praduṣṭō madhurarasaḥ ślēṣmā bhavati, vidagdhō vikr̥tisthaḥ praduṣṭō lavaṇarasaḥ; athavā vidagdhānnapākāllavaṇa iti||15||

Meaning of the commentary

These characteristics are stated so kapha can be recognized and treated. The conjunction after cold also includes qualities such as softness and stability. Avidagdha is primarily explained as uncooked and sweet in taste, while vidagdha is cooked and salty. Others explain avidagdha as kapha in its normal, unvitiated state and vidagdha as kapha in an altered, vitiated state; another possibility is that it becomes salty through the cooking of digested food.

Key terms

avidagdhaH (avidagdhah)
Uncooked or untransformed kapha; alternatively, kapha in its normal unvitiated state.
vidagdhaH (vidagdhah)
Kapha transformed by cooking or heat; alternatively, kapha in an altered, vitiated state.

Adhikarana 15 (16) · Śloka 16

śōṇitasya sthānaṁ yakr̥tplīhānau, tacca prāgabhihitaṁ; tatrasthamēva śēṣāṇāṁ śōṇitasthānānāmanugrahaṁ karōti ||16||

View original

शोणितस्य स्थानं यकृत्प्लीहानौ, तच्च प्रागभिहितं; तत्रस्थमेव शेषाणां शोणितस्थानानामनुग्रहं करोति ||१६||

Meaning of the śloka

The liver and spleen are the seats of blood, as previously stated. Blood located there supports the remaining sites of blood.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

tadēvaṁ dōṣān prathamadarśanōktānabhidhāya ‘śōṇitacaturthaiḥ’ ityasya darśanasyābhiprētaṁ śōṇitasthānaṁ darśayannāha- śōṇitasyētyadi| prāgabhihitaṁ śōṇitavarṇanīya uktam||16||

Meaning of the commentary

After discussing the doshas according to the first doctrine, this passage states the seat of blood intended by the doctrine that counts blood as a fourth factor alongside the three doshas. The earlier statement occurs in the section describing blood.

Key terms

shoNitasthAnam (shonitasthanam)
The principal seat of blood, identified here as the liver and spleen.

Adhikarana 16 (17) · Śloka 17

bhavati cātra- anuṣṇaśītaṁ madhuraṁ snigdhaṁ raktaṁ ca varṇataḥ | śōṇitaṁ guru visraṁ syādvidāhaścāsya pittavat ||17||

View original

भवति चात्र- अनुष्णशीतं मधुरं स्निग्धं रक्तं च वर्णतः | शोणितं गुरु विस्रं स्याद्विदाहश्चास्य पित्तवत् ||१७||

Meaning of the śloka

Blood is neither hot nor cold, is sweet and unctuous, red in color, heavy and visra in odor. It undergoes burning or irritating transformation in the same manner as pitta.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

śōṇitasya nidānaliṅgacikitsājñānārthaṁ svalakṣaṇaṁ darśayannāha,-anuṣṇētyādi| anuṣṇaśītamiti sādhāraṇamityarthaḥ| visram āmagandhi| vidāhaścāsya pittavaditi pittasyēva; pittasya yēna vastunā yathā ca vidāhastēna vastunā tathā ca vidāhaḥ śōṇitasyāpītyuktam||17||

Meaning of the commentary

These inherent characteristics are given for understanding the causes, signs and treatment of blood disorders. Neither hot nor cold means of an intermediate character. Visra means having a raw or fleshy odor. Blood undergoes vidaha through the same substances and in the same manner as pitta.

Key terms

anuShNashItam (anushnashitam)
Neither hot nor cold, interpreted as intermediate in thermal character.
visram
Having a raw or fleshy odor.

Adhikarana 17 (18) · Śloka 18

ētāni khalu dōṣasthānāni; ēṣu sañcīyantē dōṣāḥ | prāk sañcayahēturuktaḥ | tatra sañcitānāṁ khalu dōṣāṇāṁ stabdhapūrṇakōṣṭhatā pītāvabhāsatā mandōṣmatā cāṅgānāṁ gauravamālasyaṁ cayakāraṇavidvēṣaścēti liṅgāni bhavanti | tatra prathamaḥ kriyākālaḥ ||18||

View original

एतानि खलु दोषस्थानानि; एषु सञ्चीयन्ते दोषाः | प्राक् सञ्चयहेतुरुक्तः | तत्र सञ्चितानां खलु दोषाणां स्तब्धपूर्णकोष्ठता पीतावभासता मन्दोष्मता चाङ्गानां गौरवमालस्यं चयकारणविद्वेषश्चेति लिङ्गानि भवन्ति | तत्र प्रथमः क्रियाकालः ||१८||

Meaning of the śloka

These are the sites of the doshas, and the doshas accumulate in them. The causes of accumulation were stated earlier. Signs of accumulated doshas are rigidity and fullness of the abdomen, a yellowish appearance, mildly increased warmth of the limbs, heaviness, laziness, and aversion to the causes of accumulation. This is the first opportunity for treatment.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

pratipāditaṁ niyamamannāha- ētānityādi|- ēṣu sañcīyantē dōṣā iti ēṣu sthānēṣu dōṣāḥ sañcayaṁ yāntītyarthaḥ| kaḥ punardōṣāṇāṁ sañcayē hēturityāha- prāk sañcayahēturiti|- prāgiti r̥tucaryādhyāyē| sañcitānāṁ vātādīnāṁ yathāsaṅkhyaṁ liṅgaṁ darśayannāha- tatra sañcitānāmityādi| saṁhatīrūpā vr̥ddhiścayaḥ, vilayanarūpā vr̥ddhiḥ prakōpaḥ| stabdhapūrṇakōṣṭhatēti kōṣṭhatāśabdaḥ stabdhapūrṇābhyāṁ pratyēkaṁ sambadhyatē, tēna stabdhakōṣṭhatāpūrṇakōṣṭhatē vāyōrliṅgaṁ, pītāvabhāsatā mandōṣṇatā ca pittasya, gauravamālasyaṁ ca ślēṣmaṇaḥ| ētāni stabdhapūrṇakōṣṭhatādiliṅgāni sāmānyēna sarvēṣāmēva sañcitānāmityapi kēcinmanyantē| cayakāraṇavidvēṣaścēti sāmānyēna sarvēṣāṁ vātādīnāmidaṁ liṅgam| ‘cayakāraṇavidvēṣaśca’ iti vākyaṁ kēcinna paṭhanti| kēcidācāryā asyāgrē cayaprakōpayōrlakṣaṇaṁ ślōkēna paṭhanti ‘svasthānavr̥ddhirdōṣāṇām’ ityādi| ayaṁ ślōkō'bhāvāt samagrō na likhita iti| tatrēti tatra vātādīnāṁ sañcayē| prathamaḥ kriyākālaḥ ādyaḥ karmāvasaraḥ||18||

Meaning of the commentary

The causes of accumulation were described earlier in the chapter on seasonal conduct. Accumulation is increase in the form of compact gathering, whereas aggravation is increase in the form of liquefaction. Read in sequence, rigidity and fullness of the abdomen are signs of vata accumulation; yellowish appearance and mild warmth are signs of pitta; and heaviness and laziness are signs of kapha. Some take all these signs generally as applying to every accumulated dosha. Aversion to the cause of accumulation is a general sign for all three. Some witnesses omit that sentence. Some teachers next read a verse beginning 'increase of the doshas in their own sites' to define accumulation and aggravation, but the complete verse was unavailable and therefore was not written out. This stage is called the first kriyakala, the earliest opportunity for therapeutic action.

Key terms

cayaH (cayah)
Accumulation, defined as an increase having the form of compact gathering.
prathamaH kriyAkAlaH (prathamah kriyakalah)
The first recognized opportunity for therapeutic action.

Adhikarana 18 (19) · Śloka 19

ata ūrdhvaṁ prakōpaṇāni vakṣyāmaḥ | tatra balavadvigrahātivyāyāmavyavāyādhyayanaprapatanapradhāvanaprapīḍanābhighātalaṅghanaplavanataraṇarātrijāgaraṇabhāraharaṇa- gajaturagarathapadāticaryākaṭukaṣāyatiktarūkṣalaghuśītavīryaśuṣkaśākavallūravarakōddālakakōradūṣaśyāmākanīvāra- mudgamasūrāḍhakīharēṇukalāyaniṣpāvānaśanaviṣamāśanādhyaśanavātamūtrapurīṣaśukracchardikṣavathūdgārabāṣpavēgavighātādibhirviśēṣairvāyuḥ prakōpamāpadyatē ||19||

View original

अत ऊर्ध्वं प्रकोपणानि वक्ष्यामः | तत्र बलवद्विग्रहातिव्यायामव्यवायाध्ययनप्रपतनप्रधावनप्रपीडनाभिघातलङ्घनप्लवनतरणरात्रिजागरणभारहरण- गजतुरगरथपदातिचर्याकटुकषायतिक्तरूक्षलघुशीतवीर्यशुष्कशाकवल्लूरवरकोद्दालककोरदूषश्यामाकनीवार- मुद्गमसूराढकीहरेणुकलायनिष्पावानशनविषमाशनाध्यशनवातमूत्रपुरीषशुक्रच्छर्दिक्षवथूद्गारबाष्पवेगविघातादिभिर्विशेषैर्वायुः प्रकोपमापद्यते ||१९||

Meaning of the śloka

Vata becomes aggravated through conflict with stronger persons; excessive exercise, sexual activity and study; falls, running, crushing pressure, blows, fasting, repeated jumping, swimming, night waking, carrying loads, and excessive travel by elephant, horse, chariot or on foot; through pungent, astringent, bitter, dry, light and cold-potency foods; dried vegetables, dried meat, varaka, uddalaka, koradusha, shyamaka, nivara, mudga, masura, adhaki, harenu, kalaya and nishpava; through not eating, irregular eating or eating before prior food is digested; and through suppressing urges for flatus, urine, feces, semen, vomiting, sneezing, belching, tears and similar urges.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

kāni punastānītyāha- tatra balavadvigrahētyādi| balavadbhirvigrahō balavadvigrahaḥ, mallādibhiḥ saha bāhuyuddhādiḥ| atiśabdō vyāyāmādibhistribhiḥ sambadhyatē| vyavāyaḥ strīsēvā| abhighātō laguḍādiprahāraḥ| laṅghanaṁ ravēṇa gartādyutkramaṇam| plavanam utplutyōtplutya gamanam| prataraṇaṁ nadyādīnāṁ bāhubhyāṁ taraṇam| aticaryā atyaṭanaṁ, sā ca gajādibhiḥ padātyantaiḥ pratyēkaṁ sambadhyatē| vallūraṁ śuṣkamāṁsam| varakaḥ varaṭīkā kudhānyaviśēṣaḥ| uddālakaḥ araṇyakōdravaḥ| nīvāraḥ prasātikā, dhānyamadhyē raktaśūkō bhavati; ‘ulajīdhānyam’ iti lōkē| āḍhakī tuvarī| harēṇuḥ vartulakalāyaḥ| kalāyaḥ tripuṭakaḥ| niṣpāvakaḥ rājaśimbiḥ| anaśanam alpabhōjanamupavāsaśca| viṣamāśanaṁ bahvalpākālabhōjanam| adhyaśanaṁ sājīrṇabhōjanam| vēgavighātō vēgāvarōdhaḥ, sa ca vātamūtrādibhiḥ pratyēkaṁ sambadhyatē| kṣavathuḥ chikkā| bāṣpaśabdēna rōdanajalaṁ kathyatē| ādiśabdāt kṣudādivēgavighātādayō gr̥hyantē||19||

Meaning of the commentary

Conflict with stronger persons includes hand-to-hand combat with wrestlers and others. 'Excessive' applies to exercise, sexual activity and study. Abhighata is a blow from a staff or similar object. Langhana means crossing a pit or similar obstacle with a leap, plavana moving by repeated jumps, and pratarana crossing rivers by swimming with the arms. Excessive travel applies separately to elephant, horse, chariot and walking. Vallura is dried meat; varaka is varatika, a minor grain; uddalaka is wild kodrava; nivara is prastika, a red-awned grain popularly called ulaji; adhaki is tuvari; harenu is round kalaya; kalaya is triputaka; and nishpava is rajashimbi. Anashana includes scant eating and fasting. Irregular eating means excessive, insufficient or untimely food, while adhyashana means eating in the presence of undigested food. Suppression applies separately to each natural urge; kshavathu means sneezing and bashpa means tears. The inclusive ending also covers suppression of hunger and other urges.

Key terms

viShamAshanam (vishamashanam)
Irregular eating, including excessive, insufficient or untimely food.
adhyashanam
Eating while previously consumed food remains undigested.
vegavighAtaH (vegavighatah)
Suppression or obstruction of a natural urge.

Adhikarana 19 (20) · Śloka 20

sa śītābhrapravātēṣu gharmāntē ca viśēṣataḥ | pratyūṣasyaparāhṇē tu jīrṇē'nnē ca prakupyati ||20||

View original

स शीताभ्रप्रवातेषु घर्मान्ते च विशेषतः | प्रत्यूषस्यपराह्णे तु जीर्णेऽन्ने च प्रकुप्यति ||२०||

Meaning of the śloka

Vata becomes especially aggravated in cold conditions, cloudy weather, strong wind and at the end of the hot season; at dawn, in the afternoon, and after food has been digested.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

vātasya prakōpahētuṁ pr̥thaṅnirdiśannāha- sa śītētyādi| saḥ vāyuḥ| śītē śītakālē| abhrē mēghōpalakṣitakālē| pravātē prakr̥ṣṭavātē kālē| gharmāntē varṣākālē| viśēṣataḥ atiśayēna| ārtavaṁ kālamuktvā''hnikamāha- pratyūṣasyaparāhṇē cēti| bhuktāpēkṣaṁ kālamāha- jīrṇē'nnē ca prakupyatīti||20||

Meaning of the commentary

The passage separately states temporal causes of vata aggravation. Cold means the cold season, cloudy means a time marked by clouds, strong wind means weather with intense wind, and the end of the hot season means the rainy season. Dawn and afternoon are its times within the day, while after digestion is the time relative to eating.

Adhikarana 20 (21) · Śloka 21

krōdhaśōkabhayāyāsōpavāsavidagdhamaithunōpagamanakaṭvamlalavaṇa- tīkṣṇōṣṇalaghuvidāhitilatailapiṇyākakulatthasarṣapātasīharitakaśāka- gōdhāmatsyājāvikamāṁsadadhitakrakūrcikāmastusauvīrakasurāvikārāmlaphalakaṭvaraprabhr̥tibhiḥ pittaṁ prakōpamāpadyatē ||21||

View original

क्रोधशोकभयायासोपवासविदग्धमैथुनोपगमनकट्वम्ललवण- तीक्ष्णोष्णलघुविदाहितिलतैलपिण्याककुलत्थसर्षपातसीहरितकशाक- गोधामत्स्याजाविकमांसदधितक्रकूर्चिकामस्तुसौवीरकसुराविकाराम्लफलकट्वरप्रभृतिभिः पित्तं प्रकोपमापद्यते ||२१||

Meaning of the śloka

Pitta becomes aggravated through anger, grief, fear, exertion, fasting, vidagdha states, sexual intercourse; pungent, sour, salty, penetrating, hot, light and vidahi foods; sesame oil, oil cake, kulattha, mustard, linseed, green vegetables, godha, fish, goat and sheep meat, curd, buttermilk, kurcika, mastu, sauvira, sura preparations, sour fruits, katvara and similar items.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

pittaprakōpaṇāni darśayannāha- krōdhaśōkabhayētyādi| āyāsaḥ śarīrapīḍā| vidagdhaṁ vidāhaḥ, sa ca śōthārāgāhārādikr̥taḥ| vidāhīti yadamlōdgāradāhatr̥ṣṇāprabhr̥tīnudīrya kr̥cchrāt pākamupagacchati tadvidāhi| haritaśākamiti “kuṭhēraśigrusurasasumukhāsuribhūstr̥ṇāḥ| cukrākaścukrikā cēti vargaṁ haritakaṁ viduḥ”- iti| dadhi sasnēhaṁ gavyaṁ dadhi| kūrcikā vigrathitaṁ takram| mastu dadhimastu| sauvīrakaṁ nistuṣayavatrivr̥dādikr̥taṁ sandhānaṁ dhānyāmlaṁ vā| surāvikārāḥ paiṣṭikādayaḥ| amlaphalāni āmrātakādīni| kaṭvaramiti asnēhaṁ dadhi| anyē bhāṣantē- “sauvīrāmlamathātyamlaṁ kāñjikaṁ kaṭvaraṁ viduḥ| anyē tu tadadhōbhāgaṁ takraṁ cātyamlatāṅgatam|| sasnēhaṁ dadhijaṁ takramāhuranyē tu kaṭvaram”- iti| prabhr̥tiśabdāccukrādīnāṁ grahaṇam||21||

Meaning of the commentary

Ayasa is bodily strain. Vidagdha means a burning or irritating state produced by swelling, passion, food or other causes. Vidahi describes food that provokes sour belching, burning, thirst and similar effects and digests with difficulty. The green-vegetable group is defined by a quoted list including kuthera, shigru, surasa, sumukha, suri, bhustrina, cukraka and cukrika. The curd specified is unctuous cow curd. Kurcika is clotted buttermilk and mastu is the watery part of curd. Sauvira is either a fermentation made from dehusked barley and trivrit or another sour grain fermentation. Sura preparations include flour-based varieties. Sour fruits include amrataka. Katvara is primarily non-unctuous curd. Others define it as very sour kanjika, the lower portion of that liquid, buttermilk that has become very sour, or buttermilk produced from unctuous curd. The inclusive ending covers cukra and related substances.

Key terms

vidAhi (vidahi)
Food described as provoking sour belching, burning and thirst and reaching digestion with difficulty.
kaTvaram (katvaram)
Primarily non-unctuous curd, with several alternative identifications involving sour fermented liquids or buttermilk.

Adhikarana 21 (22) · Śloka 22

taduṣṇairuṣṇakālē ca ghanāntē ca viśēṣataḥ | madhyāhnē cārdharātrē ca jīryatyannē ca kupyati ||22||

View original

तदुष्णैरुष्णकाले च घनान्ते च विशेषतः | मध्याह्ने चार्धरात्रे च जीर्यत्यन्ने च कुप्यति ||२२||

Meaning of the śloka

Pitta becomes aggravated by hot things, during hot weather, and especially at the end of the cloudy season; at midday, at midnight, and while food is being digested.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

pittaprakōpasya kālaṁ darśayannāha- taduṣṇairityādi| taditi pittam| uṣṇairiti uṣṇatvamatra gharmādikr̥tam| uṣṇakālē grīṣmē| ghanāntē śaradi| āhnikaṁ pittaprakōpasya kālamāha- madhyāhnē ityādi| bhuktāpēkṣaṁ pittaprakōpasya kālamāha- jīryatyannē ca kupyatīti| ‘pittaprakōpaṇēṣu madhyē śōkabhayayōrvātaprakōpaṇayōḥ pāṭhō'nārṣaḥ’ iti jaijjhaṭaḥ; sa cānyairnibandhakārairanupahr̥tatvādasmābhirapi gr̥hītā iti||22||

Meaning of the commentary

Heat here is heat produced by the sun or similar sources. Hot weather means summer, and the end of the cloudy season means autumn. Midday and midnight are the daily periods of aggravation, while the digestion of food gives the time relative to eating. Jaijjhata declares the inclusion of grief and fear among pitta-aggravating factors non-authoritative because those factors aggravate vata. Other compilers did not reject that reading, so the present commentator retains it.

Adhikarana 22 (23) · Śloka 23

divāsvapnāvyāyāmālasyamadhurāmlalavaṇaśītasnigdhagurupicchilābhiṣyandihāyanakayavakanaiṣadhētkaṭa- māṣamahāmāṣagōdhūmatilapiṣṭavikr̥tidadhidugdhakr̥śarāpāyasēkṣuvikārānūpaudakamāṁsavasābisamr̥ṇāla- kasērukaśr̥ṅgāṭakamadhuravallīphalasamaśanādhyaśanaprabhr̥tibhiḥ ślēṣmā prakōpamāpadyatē ||23||

View original

दिवास्वप्नाव्यायामालस्यमधुराम्ललवणशीतस्निग्धगुरुपिच्छिलाभिष्यन्दिहायनकयवकनैषधेत्कट- माषमहामाषगोधूमतिलपिष्टविकृतिदधिदुग्धकृशरापायसेक्षुविकारानूपौदकमांसवसाबिसमृणाल- कसेरुकशृङ्गाटकमधुरवल्लीफलसमशनाध्यशनप्रभृतिभिः श्लेष्मा प्रकोपमापद्यते ||२३||

Meaning of the śloka

Kapha becomes aggravated through daytime sleep, lack of exercise and laziness; sweet, sour, salty, cold, unctuous, heavy, slimy and abhishyandi foods; hayanaka, yavaka, naishadha, itkata, masha, mahamasha, wheat, sesame, flour preparations, curd, milk, krishara, payasa, sugarcane products, meat and fat of marsh-dwelling and aquatic animals, bisa, mrinala, kaseruka, shrngataka, sweet fruits, vine fruits, eating foods together indiscriminately, eating before prior food is digested, and similar causes.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

kaphaprakōpaṇāni nirdiśannāha- divāsvapnāvyāyāmētyādi| abhiṣyandi dōṣadhātumalasrōtasāmatiśayaklēdaprāptijananam| hāyanakō ghōṭakapucchaḥ, sa ca śāliviśēṣaḥ| yavakaḥ śūkadhānyaviśēṣaḥ, tasya ca yavākārāstaṇḍulāḥ| naiṣadhaḥ ‘kōraka’ ityākhyāyatē, sa ca dhānyaviśēṣaḥ| itkaṭaḥ khaggalī| piṣṭaṁ taṇḍulapiṣṭam| kr̥śarā tilataṇḍulamāṣaiḥ kr̥tā yavāgūḥ| pāyasaḥ kṣīrasiddhāstaṇḍulāḥ| bisaṁ padmamūlaṁ ‘bisāṇḍa’ iti lōkē| mr̥ṇālaṁ padmamūlāt sthūlaḥ prarōhāṅkuraḥ| śr̥ṅgāṭakaṁ jalamadhyē trikaṇṭakam| madhuravallīphalamiti madhuraphalaṁ tālanārikēlādi; vallīphalam alābūprabhr̥ti, anyē kūṣmāṇḍakādīni||23||

Meaning of the commentary

Abhishyandi describes something that produces excessive moisture in doshas, tissues, wastes and channels. Hayanaka, also called ghotakapuccha, is a type of shali rice. Yavaka is an awned grain with rice-like kernels shaped like barley. Naishadha is a grain called koraka, and itkata is khaggali. Flour here is rice flour. Krishara is gruel of sesame, rice and masha; payasa is rice cooked in milk. Bisa is lotus root, popularly called bisanda; mrinala is the thick sprouting shoot arising from lotus root; and shrngataka is a three-spined aquatic plant. Sweet fruits include tala and coconut. Vine fruits include alabu and similar fruits; others identify them as kushmanda and related fruits.

Key terms

abhiShyandi (abhishyandi)
Described as producing excessive moisture in doshas, tissues, wastes and bodily channels.
samashana
Eating different foods together indiscriminately.

Adhikarana 23 (24) · Śloka 24

sa śītaiḥ śītakālē ca vasantē ca viśēṣataḥ | pūrvāhṇē ca pradōṣē ca bhuktamātrē prakupyati ||24||

View original

स शीतैः शीतकाले च वसन्ते च विशेषतः | पूर्वाह्णे च प्रदोषे च भुक्तमात्रे प्रकुप्यति ||२४||

Meaning of the śloka

Kapha becomes aggravated by cold substances, in cold weather, and especially in spring; during the earlier part of the day, at the beginning of night, and immediately after eating.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

kaphasya kōpakālaviśēṣaṁ nirdiśannāha- sa śītairityādi| śītaiḥ śītaladravyaiḥ| pūrvāhṇē prathamapraharē| pradōṣē rajanīmukhē||24||

Meaning of the commentary

Cold substances are cooling materials. Purvahna means the first division of the daytime, and pradosha means the beginning of night.

Adhikarana 24 (25) · Śloka 25

pittaprakōpaṇairēva cābhīkṣṇaṁ dravasnigdhagurubhirāhārairdivāsvapnakrōdhānalātapaśramābhighātājīrṇaviruddhādhyaśanādibhirviśēṣairasr̥k prakōpamāpadyatē ||25||

View original

पित्तप्रकोपणैरेव चाभीक्ष्णं द्रवस्निग्धगुरुभिराहारैर्दिवास्वप्नक्रोधानलातपश्रमाभिघाताजीर्णविरुद्धाध्यशनादिभिर्विशेषैरसृक् प्रकोपमापद्यते ||२५||

Meaning of the śloka

Blood becomes aggravated by the same factors that aggravate pitta and, in particular, through repeated use of liquid, unctuous and heavy foods; daytime sleep, anger, fire, sunlight, exertion, injury, indigestion, incompatible foods, eating before previous food is digested, and similar factors.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

dvitīyē darśanē ‘śōṇitacaturthaiḥ’ ityuktēḥ śōṇitasya caturthasya kōpanāni darśayannāha- pittētyādi|- pittaprakōpaṇairēva cēti pittasya śōṇitasamānatvāt| tasyaiva viśiṣṭamapi hētuṁ darśayannāha- abhīkṣṇaṁ dravētyādi| abhīkṣṇaṁ punaḥ punaḥ ‘sēvitaiḥ’ iti śēṣaḥ||25||

Meaning of the commentary

Under the second doctrine, blood is the fourth factor alongside the three doshas, so the text states its causes of aggravation separately. Pitta-aggravating factors also aggravate blood because pitta and blood are similar. The following list supplies causes especially relevant to blood. Abhikshna means repeatedly; the omitted verb 'used' is to be understood with the foods.

Adhikarana 25 (26) · Śloka 26

yasmādraktaṁ vinā dōṣairna kadācit prakupyati | tasmāttasya yathādōṣaṁ kālaṁ vidyat prakōpaṇē ||26||

View original

यस्माद्रक्तं विना दोषैर्न कदाचित् प्रकुप्यति | तस्मात्तस्य यथादोषं कालं विद्यत् प्रकोपणे ||२६||

Meaning of the śloka

Because blood never becomes aggravated without the doshas, its time of aggravation should be known according to the dosha affecting it.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

na ca svātantryēṇāsya prakōpaḥ, kintu sarvadā paratantrēṇaiva, tatpratipādayannāha- yasmādityādi| tatra vātaduṣṭaṁ vātaprakōpakālē kupyati; ēvaṁ pittakaphaduṣṭasya raktasya pittakaphakālā iti||26||

Meaning of the commentary

Blood is not aggravated independently but always in dependence on a dosha. Thus blood affected by vata becomes aggravated at the time of vata aggravation, and blood affected by pitta or kapha follows the respective time of pitta or kapha.

Key terms

yathAdoSham (yathadosham)
According to the particular dosha on which the blood's aggravation depends.

Adhikarana 26 (27) · Śloka 27

tēṣāṁ prakōpāt kōṣṭhatōdasañcaraṇāmlīkāpipāsāparidāhānnadvēṣahr̥dayōtklēdāśca jāyantē | tatra dvitīyaḥ kriyākālaḥ ||27||

View original

तेषां प्रकोपात् कोष्ठतोदसञ्चरणाम्लीकापिपासापरिदाहान्नद्वेषहृदयोत्क्लेदाश्च जायन्ते | तत्र द्वितीयः क्रियाकालः ||२७||

Meaning of the śloka

From aggravation of the doshas arise pricking pain and movement within the abdomen, sour eructation, thirst, pervasive burning, aversion to food and unsettled nausea in the cardiac region. This is the second opportunity for treatment.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

tēṣāṁ prakōpaliṅgāni darśayannāha- tēṣāṁ prakōpādityādi kōṣṭhatōdasañcaraṇē dvē vātasya; sañcaraṇamiti kōṣṭhē vātaparibhramaṇamityarthaḥ| amlīkāpipāsāparidāhāḥ pittasya; amlīkā amlōdgāraḥ, paridāhaḥ sarvatōdāhaḥ, anyē'paridāha ityakārapraślēṣaṁ manyantē, tatra ‘nañ’ īṣadarthē, yathā ‘anudarā kanyā’ iti, tēnēṣaddāha iti vyākhyānayanti| annadvēṣahr̥dayōtklēdau kaphasya, hr̥dayōtklēdō hr̥llāsaḥ| dvitīyaḥ kriyākāla iti dvitīyaścikitsāvasaraḥ||27||

Meaning of the commentary

The first two signs, abdominal pricking and movement, belong to vata; movement means wandering of vata in the abdomen. Sour eructation, thirst and pervasive burning belong to pitta. Some divide aparidaha differently, understanding the negative prefix in the sense of slightness and interpreting it as mild burning. Aversion to food and hrdayotkleda belong to kapha; hrdayotkleda means nausea or queasiness. This stage is the second kriyakala, the second opportunity for therapeutic action.

Key terms

sa~jcaraNam (sancaranam)
Movement or wandering of vata within the abdomen.
hRudayotkledaH (hrdayotkledah)
Nausea or unsettled queasiness felt in the cardiac region.
dvitIyaH kriyAkAlaH (dvitiyah kriyakalah)
The second recognized opportunity for therapeutic action.

Adhikarana 27 (28) · Śloka 28

ata ūrdhvaṁ prasaraṁ vakṣyāmaḥ- tēṣāmēbhirātaṅkaviśēṣaiḥ prakupitānāṁ kiṇvōdakapiṣṭasamavāya ivōdriktānāṁ prasarō bhavati | tēṣāṁ vāyurgatimattvāt prasaraṇahētuḥ satyapyacaitanyē | sa hi rajōbhūyiṣṭhaḥ; rajaśca pravartakaṁ sarvabhāvānām | yathā- mahānudakasañcayō'tivr̥ddhaḥ sētumavadāryāparēṇōdakēna vyāmiśraḥ sarvataḥ pradhāvati, ēvaṁ dōṣāḥ kadācidēkaśō dviśaḥ samastāḥ śōṇitasahitā vā'nēkadhā prasaranti | tadyathā- vātaḥ, pittaṁ, ślēṣmā, śōṇitaṁ, vātapittē, vātaślēṣmāṇau, pittaślēṣmāṇau, vātaśōṇitē, pittaśōṇitē, ślēṣmaśōṇitē, vātapittaśōṇitāni, vātaślēṣmaśōṇitāni, pittaślēṣmaśōṇitāni, vātapittakaphāḥ, vātapittakaphaśōṇitānīti; ēvaṁ pañcadaśadhā prasaranti ||28||

View original

अत ऊर्ध्वं प्रसरं वक्ष्यामः- तेषामेभिरातङ्कविशेषैः प्रकुपितानां किण्वोदकपिष्टसमवाय इवोद्रिक्तानां प्रसरो भवति | तेषां वायुर्गतिमत्त्वात् प्रसरणहेतुः सत्यप्यचैतन्ये | स हि रजोभूयिष्ठः; रजश्च प्रवर्तकं सर्वभावानाम् | यथा- महानुदकसञ्चयोऽतिवृद्धः सेतुमवदार्यापरेणोदकेन व्यामिश्रः सर्वतः प्रधावति, एवं दोषाः कदाचिदेकशो द्विशः समस्ताः शोणितसहिता वाऽनेकधा प्रसरन्ति | तद्यथा- वातः, पित्तं, श्लेष्मा, शोणितं, वातपित्ते, वातश्लेष्माणौ, पित्तश्लेष्माणौ, वातशोणिते, पित्तशोणिते, श्लेष्मशोणिते, वातपित्तशोणितानि, वातश्लेष्मशोणितानि, पित्तश्लेष्मशोणितानि, वातपित्तकफाः, वातपित्तकफशोणितानीति; एवं पञ्चदशधा प्रसरन्ति ||२८||

Meaning of the śloka

Next, prasara is described. When the doshas are aggravated by the stated disturbances, their combined increase resembles the swelling mixture of ferment, water and flour. Vayu, because it possesses movement and is dominated by rajas, drives their spread, since rajas sets things in motion. Like a great accumulation of water breaking a barrier, mixing with other water and rushing everywhere, doshas spread singly, in pairs, in groups, or with blood. The text enumerates fifteen patterns: vata, pitta, kapha or blood alone; each pairing of these; each three-member combination containing blood; the three doshas together; and all three doshas with blood.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

ata ūrdhvaṁ prakōpaviśēṣamēva prasarākhyaṁ darśayannāha- ata ūrdhvamityādi| tēṣāṁ vātapittaślēṣmaṇām| ēbhirātaṅkaviśēṣaiḥ prakupitānāmiti pūrvōktairbalavadvigrahādibhiḥ, kōṣṭhatōdasañcaraṇādibhirvā| kathaṁ tē prasarantītyata āha- kiṇvōdakapiṣṭētyādi| anyōnyaguṇānupravēśādyathā kiṇvōdakapiṣṭānāmudrēkaḥ, ēvaṁ duṣṭihētūnāṁ samavāyē vātādīnāmudrēkō bhavati; kiṇvaṁ surābījaṁ, piṣṭaṁ taṇḍulapiṣṭaṁ, samavāyaḥ saṁyōgaḥ| kutō dōṣāṇāṁ madhyē vāyurēva prasaraṇahēturityāha- tēṣāṁ vāyurgatimattvādityādi| sa hi rajōbhūyiṣṭha iti saḥ vāyuḥ, hi yasmādarthē, rajōbhūyiṣṭhaḥ ‘rajōbahulō vāyuḥ’ (śā. a. 1) ityuktatvāt| sarvabhāvānāṁ sarvapadārthānām| ētēna vāyōrgatimattvē hēturuktaḥ| prasarasya punardr̥ṣṭāntamāha- yathā mahānudakasañcayō'tipravr̥ddha ityādi| sētumavadāryēti pālīṁ bhittvā| tamēva saṁyōgināṁ saṁyōgasaṅkhyayā darśayannāha- tadyathā- vātaḥ, pittamityādi||28||

Meaning of the commentary

Prasara is a particular further state of aggravation. The provoking factors may be those already stated, such as forceful struggle, or signs such as movement and pricking in the koshta. Ferment is the starter for sura, flour is rice flour, and their conjunction illustrates mutually penetrating qualities and combined increase. Vayu alone propels the doshas because of its mobility and abundance of rajas. Breaking the setu means breaking an embankment. The list classifies spread by every stated combination.

Key terms

prasaraH (prasarah)
Spread of aggravated doshas from their prior location, driven by vayu.

Adhikarana 28 (29-30) · Śloka 30

kr̥tsnē'rdhē'vayavē vā'pi yatrāṅgē kupitō bhr̥śam | dōṣō vikāraṁ nabhasi mēghavattatra varṣati ||29|| nātyarthaṁ kupitaścāpi līnō mārgēṣu tiṣṭhati | niṣpratyanīkaḥ kālēna hētumāsādya kupyati ||30||

View original

कृत्स्नेऽर्धेऽवयवे वाऽपि यत्राङ्गे कुपितो भृशम् | दोषो विकारं नभसि मेघवत्तत्र वर्षति ||२९|| नात्यर्थं कुपितश्चापि लीनो मार्गेषु तिष्ठति | निष्प्रत्यनीकः कालेन हेतुमासाद्य कुप्यति ||३०||

Meaning of the śloka

In whichever entire limb, half, or smaller part a dosha becomes intensely aggravated, it produces disorder there like a cloud raining in the sky. A dosha that is not greatly aggravated may remain latent in the pathways; when unopposed, it later encounters a cause and becomes aggravated.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

tēṣāmēkadēśaprasaraṇēna dr̥ṣṭāntēnaikadēśē vikāraṁ darśayannāha- kr̥tsnē ityādi| yatrāṅgē iti atrāṅgaśabdēna śirōbāhujaṅghāḥ kathyantē| kiṁviśiṣṭē'ṅgē? ityāha- kr̥tsna ityādi|- kr̥tsnē samastē, ardhē iti prasiddham, avayavē cibukacaraṇādau| prasr̥tō'pi kō'pi kōpālpatvānna sahasā vikārakārīti darśayannāha- nātyarthamityādi| līna ēkadēśasthitaḥ| niṣpratyanīkā niṣpratikriyaḥ||29-30||

Meaning of the commentary

Anga here includes the head, arms and legs; an avayava is a smaller part such as the chin or foot. A dosha that has spread may not immediately cause disease when its aggravation is slight. Lina means lodged in one place, and nishpratyanika means without a counteracting measure.

Key terms

lInaH (linah)
Latent or lodged at a particular site without yet producing overt disorder.

Adhikarana 29 (31) · Śloka 31

tatra vāyōḥ pittasthānagatasya pittavat pratīkāraḥ, pittasya ca kaphasthānagatasya kaphavat, kaphasya ca vātasthānagatasya vātavat ; ēṣa kriyāvibhāgaḥ ||31||

View original

तत्र वायोः पित्तस्थानगतस्य पित्तवत् प्रतीकारः, पित्तस्य च कफस्थानगतस्य कफवत्, कफस्य च वातस्थानगतस्य वातवत् ; एष क्रियाविभागः ||३१||

Meaning of the śloka

Vata that has entered the site of pitta is treated as pitta; pitta in the site of kapha is treated as kapha; and kapha in the site of vata is treated as vata. This is the stated division of treatment.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

tatra prasarēṇānyadōṣasthānagatasya dōṣasya sthānivat pratīkārātidēśaṁ darśayannāha- tatra vāyōḥ pittasthānētyādi||31||

Meaning of the commentary

When a spreading dosha enters the location of another dosha, treatment is extended according to the dosha that normally occupies that site.

Adhikarana 30 (32) · Śloka 32

ēvaṁ prakupitānāṁ prasaratāṁ vāyōrvimārgagamanāṭōpau, ōṣacōṣaparidāhadhūmāyanāni pittasya, arōcakāvipākāṅgasādāśchardiścēti ślēṣmaṇō liṅgāni bhavanti; tatra tr̥tīyaḥ kriyākālaḥ ||32||

View original

एवं प्रकुपितानां प्रसरतां वायोर्विमार्गगमनाटोपौ, ओषचोषपरिदाहधूमायनानि पित्तस्य, अरोचकाविपाकाङ्गसादाश्छर्दिश्चेति श्लेष्मणो लिङ्गानि भवन्ति; तत्र तृतीयः क्रियाकालः ||३२||

Meaning of the śloka

Signs of spreading aggravated vata are movement along abnormal paths and atopa. Signs of pitta are localized burning, a sucking type of painful burning, diffuse heat and a sensation like smoke rising. Signs of kapha are loss of appetite, indigestion, bodily lassitude and vomiting. This is the third opportunity for treatment.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

tēṣāṁ prasaraṇaliṅgāni darśayannāha- ēvaṁ prakupitānāmityādi| prasaraprastāvē'tra prakupitānāmiti yat kr̥taṁ tat prakōpaviśēṣa ēva prasara iti jñāpanārtham| prakōpaprasarayōśca kō bhēdaḥ? ucyatē- styānasya sarpiṣaḥ kvāthyamānasya prathamaṁ sañcalanamātramēva prakōpaḥ, tasyaiva cātikvāthyamānasya phēnamaṇḍalēnōtsarpatā dēśāntarasaraṇamiva prasaraḥ| vāyōrvimārgagamanētyādi| vimārgagamanāṭōpau vāyōḥ; vāyōḥ; prakr̥tavāyumārgādanyō vimārgaḥ, āṭōpō rujāpūrvaka udarakṣōbhaḥ| ōṣādīni pittasya; ōṣa ēkadēśikō dāhaḥ, cōṣaḥ cūṣyata iva vēdanāviśēṣaḥ, dhūmāyanaṁ dhūmōdvamanamiva| kēcidōṣacōṣau na paṭhanti, ‘dāhō dhūmāyanaṁ pittasya’ iti ca paṭhanti| arōcakādayaḥ kaphasya; aṅgasādaḥ aṅgaglāniḥ| avipākāṅgasādau kēcinna paṭhanti, ‘arōcakaśchardiśca’ ityētadēva ca paṭhanti| tatra prasaraṁ yāvaddōṣāṇāmēva hētuliṅgacikitsā, tadanantaraṁ vyādhēriti||32||

Meaning of the commentary

Calling the doshas aggravated in the context of prasara shows that prasara is a special degree of prakopa. Prakopa is compared to the first movement of solid ghee being heated, while prasara resembles foam rising and moving elsewhere when it is boiled intensely. Vimarga is a path other than vayu's normal path; atopa is abdominal disturbance preceded by pain. Osha is localized burning, chosha feels as if the part is being sucked, and dhumayana feels like smoke being emitted. Some omit osha and chosha and read only burning and dhumayana. Some omit indigestion and bodily lassitude and read only anorexia and vomiting. Up to prasara, treatment concerns the doshas; afterward it concerns disease.

Key terms

ATopaH (atopah)
Abdominal disturbance or agitation preceded by pain.

Adhikarana 31 (33) · Śloka 33

ata ūrdhvaṁ sthānasaṁśrayaṁ vakṣyāmaḥ | ēvaṁ prakupitātāṁstāñ śarīrapradēśānāgamya tāṁstān vyādhīn janayanti | tē yadōdarasannivēśaṁ kurvanti tadā gulma vidradhyudarāgnisaṅgānāhavisūcikātisāraprabhr̥tīñjanayanti; bastigatāḥ pramēhāśmarīmūtrāghātamūtradōṣaprabhr̥tīn; mēḍhragatā niruddhaprakaśōpadaṁśaśūkadōṣaprabhr̥tīn; gudagatā bhagandarārśaḥprabhr̥tīn; vr̥ṣaṇagatā vr̥ddhīḥ; ūrdhvajatrugatāstūrdhvajān; tvaṅmaṁsaśōṇitasthāḥ kṣudrarōgān kuṣṭhāni visarpāṁśca; mēdōgatā granthyapacyarbudagalagaṇḍālajīprabhr̥tīn; asthigatā vidradhyanuśayīprabhr̥tīn; pādagatāḥ ślīpadavātaśōṇitavātakaṇṭakaprabhr̥tīn; sarvāṅgagatā jvarasarvāṅgarōgaprabhr̥tīn; tēṣāmēvamabhisanniviṣṭānāṁ pūrvarūpaprādurbhāvaḥ ; taṁ pratirōgaṁ vakṣyāmaḥ | tatra pūrvarūpagatēṣu caturthaḥ kriyākālaḥ ||33||

View original

अत ऊर्ध्वं स्थानसंश्रयं वक्ष्यामः | एवं प्रकुपितातांस्ताञ् शरीरप्रदेशानागम्य तांस्तान् व्याधीन् जनयन्ति | ते यदोदरसन्निवेशं कुर्वन्ति तदा गुल्म विद्रध्युदराग्निसङ्गानाहविसूचिकातिसारप्रभृतीञ्जनयन्ति; बस्तिगताः प्रमेहाश्मरीमूत्राघातमूत्रदोषप्रभृतीन्; मेढ्रगता निरुद्धप्रकशोपदंशशूकदोषप्रभृतीन्; गुदगता भगन्दरार्शःप्रभृतीन्; वृषणगता वृद्धीः; ऊर्ध्वजत्रुगतास्तूर्ध्वजान्; त्वङ्मंसशोणितस्थाः क्षुद्ररोगान् कुष्ठानि विसर्पांश्च; मेदोगता ग्रन्थ्यपच्यर्बुदगलगण्डालजीप्रभृतीन्; अस्थिगता विद्रध्यनुशयीप्रभृतीन्; पादगताः श्लीपदवातशोणितवातकण्टकप्रभृतीन्; सर्वाङ्गगता ज्वरसर्वाङ्गरोगप्रभृतीन्; तेषामेवमभिसन्निविष्टानां पूर्वरूपप्रादुर्भावः ; तं प्रतिरोगं वक्ष्यामः | तत्र पूर्वरूपगतेषु चतुर्थः क्रियाकालः ||३३||

Meaning of the śloka

Next, sthanasamshraya is described. Aggravated doshas reach particular body regions and generate corresponding diseases. In the abdomen they cause gulma, vidradhi, udara, obstruction of agni, anaha, visuchika, diarrhea and related disorders; in the bladder, prameha, urinary stone, urinary retention and urinary disorders; in the penis, niruddhaprakasha, upadamsha and shuka disorders; in the anus, bhagandara and piles; in the testes, vriddhi; above the clavicles, disorders of that region; in skin, muscle and blood, minor disorders, kushtha and visarpa; in medas, granthi, apachi, arbuda, galaganda and alaji; in bone, vidradhi, anushayi and related disorders; in the feet, elephantiasis, vatarakta and vatakantaka; and throughout the body, fever and systemic disorders. When doshas become firmly lodged, prodromal signs appear; these will be described for each disease. The prodromal stage is the fourth opportunity for treatment.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

prasr̥tānāṁ punardōṣāṇāṁ srōtōvaiguṇyādyatra saṅgaḥ sa sthānasaṁśrayaḥ, taṁ nirdiśannāha- ata ūrdhvamityādi| tatra srōtōvaiguṇyādyatra saktā yān yān rōgān kurvinti tāṁstān nirdēṣṭumāha- tē yadōdarasannivēśamityādi| sannivēśaṁ samyaksthitim| prabhr̥tigrahaṇāt pravāhikāvilambikāprabhr̥tayaḥ| jatru grīvāmūlam| tvaṅmāṁsaśōṇitasthā iti tvakśabdēnātra rasō vivakṣitaḥ| mēdōgatadōṣavyādhipāṭhānantaraṁ ‘asthigatā vidradhyādin’ iti pāṭhō yuktaḥ, sūtrē cādarśanāt samagrō na likhitaḥ| majjaśukragatānāṁ dōṣāṇāṁ vyādhayō na nirdiṣṭāḥ, svalpatvāt kādācitkatvāccēti| sarvāṅgagatā ityādi sarvāṅgarōgaḥ sarvāṅgavātavyādhiḥ, pramēhapāṇḍurōgaśōṣādayō vā| sūkṣmatvāt sthānasaṁśrayasya na pr̥thaguktaṁ lakṣaṇaṁ, nāpi kriyākāla iti| abhisanniviṣṭānām atyarthaṁ sannivēśaṁ kr̥tavatām| pūrvarūpaprādurbhāva iti ‘vyādhēḥ’ iti śēṣaḥ| kiṁ tat pūrvarūpamiti pr̥ṣṭō vyādhibhēdabāhulyēna pūrvarūpabhēdabāhulyāt sākṣānnirdēśēna darśayitumaśakyamityatidēśēna darśayannāha- taṁ pratirōgaṁ vakṣyāmaḥ; taṁ pūrvarūpaprādurbhāvaṁ, rōgē rōgē prativakṣyāma ityarthaḥ, na pratidōṣaṁ cayādiliṅgavadityarthaḥ| pūrvarūpagatēṣviti gatēṣu jñātēṣu; ‘pūrvarūpēṣu vartamānēṣu’ iti kēcit paṭhanti| caturthaḥ kriyākāla iti caturthaścikitsāvasaraḥ| cikitsā cātra dōṣasya dūṣyasya cētyubhayāśritā||33||

Meaning of the commentary

Sthanasamshraya is arrest of spread where channel abnormality causes doshas to lodge. Sannivesha means firm establishment. The inclusive lists add disorders such as pravahika and vilambika. Jatru is the root of the neck. In the skin-muscle-blood sequence, 'skin' is intended to denote rasa. The bone-disease passage is considered appropriate after medas but is not fully written because it is absent from the sutra. Diseases of doshas lodged in majja and shukra are omitted because they are few and occasional. Systemic disease may mean generalized vata disease or prameha, pandu, shosha and others. The subtle stage lacks a separate sign; its evidence is emergence of the disease's prodrome, which must be taught disease by disease. Another reading says 'while prodromal signs are present.' Treatment here addresses both dosha and affected tissue.

Key terms

sthAnasaMshrayaH (sthanasamshrayah)
Localization of spreading doshas at a vulnerable site, where prodromal disease signs begin.

Adhikarana 32 (34) · Śloka 34

ata ūrdhvaṁ vyādhērdarśanaṁ vakṣyāmaḥ- śōphārbudagranthividradhivisarpaprabhr̥tīnāṁ pravyaktalakṣaṇatā jvarātīsāraprabhr̥tīnāṁ ca | tatra pañcamaḥ kriyākālaḥ ||34||

View original

अत ऊर्ध्वं व्याधेर्दर्शनं वक्ष्यामः- शोफार्बुदग्रन्थिविद्रधिविसर्पप्रभृतीनां प्रव्यक्तलक्षणता ज्वरातीसारप्रभृतीनां च | तत्र पञ्चमः क्रियाकालः ||३४||

Meaning of the śloka

Next comes manifestation of disease: the signs of swelling, arbuda, granthi, vidradhi, visarpa, fever, diarrhea and related disorders become fully evident. This is the fifth opportunity for treatment.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

vyādhēḥ pravyaktaṁ rūpaṁ vyaktiḥ, tāṁ darśayannāha- ata ūrdhvamityādi| vyādhērdarśanaṁ vyādhyupalabdhiḥ, śōphādīnāṁ jvarādīnāṁ ca pravyaktalakṣaṇatā vyaktiḥ; pravyaktalakṣaṇatā ca vyādhijātilakṣaṇakathanaṁ; tadyathā- śōphārbudādīnāṁ tvaṅmāṁsasthānasya dōṣasya saṅghātatā, tathā santāpalakṣaṇō jvaraḥ, saraṇalakṣaṇō'tīsāraḥ, pūraṇalakṣaṇamudaramiti| atra vyādhēḥ pratyanīkaiva cikitsā||34||

Meaning of the commentary

Vyakti is the fully manifest form by which disease is recognized. Fully evident signs are the defining characteristics of the disease class: aggregation of dosha in skin and muscle for swelling and related lesions, heat for fever, flowing for diarrhea, and filling or distension for udara. Treatment at this stage directly opposes the disease.

Key terms

vyaktiH (vyaktih)
Full clinical manifestation in which the defining signs of a disease become evident.

Adhikarana 33 (35) · Śloka 35

ata ūrdhvamētēṣāmavadīrṇānāṁ vraṇabhāvamāpannānāṁ ṣaṣṭhaḥ kriyākālaḥ, jvarātisāraprabhr̥tīnāṁ ca dīrghakālānubandhaḥ | tatrāpratikriyamāṇē'sādhyatāmupayānti ||35||

View original

अत ऊर्ध्वमेतेषामवदीर्णानां व्रणभावमापन्नानां षष्ठः क्रियाकालः, ज्वरातिसारप्रभृतीनां च दीर्घकालानुबन्धः | तत्राप्रतिक्रियमाणेऽसाध्यतामुपयान्ति ||३५||

Meaning of the śloka

When these swellings and related lesions rupture and become wounds, the sixth opportunity for treatment has arrived. In fever, diarrhea and similar diseases, this stage is marked by prolonged persistence. Without treatment at this stage, they become incurable.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

vyaktimabhidhāya bhēdaṁ kathayannāha- ata ūrdhvamityādi| ētēṣāṁ śōphādīnāmityarthaḥ| avadīrṇānāṁ vidaraṇaṅgatānāṁ bhinnānāmityarthaḥ| avadīrṇatvaṁ ca śōphādīnāṁ viśēṣalakṣaṇaṁ, tacca bhēdaḥ| vraṇabhāvamāpannānāmiti yata ēva vidīrṇā ata ēva vraṇatvaṁ gatā ityarthaḥ| jvarātīsāraprabhr̥tīnāṁ ca dīrghakālānubandha iti yathā vyaktiprastāvē jvarādīnāṁ santāpasaraṇapūraṇādikaṁ sāmānyalakṣaṇamuktaṁ, tathā'tra bhēdaprastāvādviśēṣalakṣaṇaṁ dīrghakālānubandhō jvarādijātiṣu bhēda iti jñātavyaḥ| kēcidatra ‘dīrghakālānubandhō na prativyādhijātiṣu sambhavatīti vātādilakṣaṇabhēdādbhinnatvaṁ bhēdaḥ’ ityācakṣatē, yathā- aṣṭānāṁ jvarāṇāmityādi| atra pakṣē dīrghakālānubandha iti svarūpakathanam, ētēna sañcayādiṣvapratīkārāddīrghakālānubandhō'sādhyatā ca bhavatītyuktam| pūrvāsu gatiṣvapratīkārē'pi pratīkārāvasarō'styēva, atra tūttaragatyabhāvāt paścāt pratīkārāśā nāstyēvēti darśayannāha- tatrāpratikriyamāṇa ityādi|- tatrēti bhēdē ityarthaḥ||35||

Meaning of the commentary

This is bheda, the differentiated or complicated stage. Avadirna means split or ruptured, so swelling and related lesions acquire the state of a wound. For fever and similar disease classes, prolonged duration is given as the differentiating feature. Others say bheda instead means differentiation by signs of vata and other subtypes, while prolonged duration describes the result of failing to treat earlier stages. Earlier stages still leave later opportunities; after this final stage no later opportunity remains, hence the warning about incurability.

Key terms

bhedaH (bhedah)
The sixth stage, involving rupture, complication, chronicity, or differentiation into disease subtypes.

Adhikarana 34 (36) · Śloka 36

bhavanti cātra- sañcayaṁ ca prakōpaṁ ca prasaraṁ sthānasaṁśrayam | vyaktiṁ bhēdaṁ ca yō vētti dōṣāṇāṁ sa bhavēdbhiṣak ||36||

View original

भवन्ति चात्र- सञ्चयं च प्रकोपं च प्रसरं स्थानसंश्रयम् | व्यक्तिं भेदं च यो वेत्ति दोषाणां स भवेद्भिषक् ||३६||

Meaning of the śloka

One who understands accumulation, aggravation, spread, localization, manifestation and differentiation of the doshas is a physician.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

atītaṁ saṅkṣipya saṅgrahaṁ pratipādayannāha- sañcayaṁ ca prakōpaṁ cētyādi| cakārēṇa sañcayādihētusthānādyanuktaṁ sarvaṁ samuccīyatē||36||

Meaning of the commentary

The verse summarizes the six stages. The conjunction also includes their causes, sites and other unstated associated matters.

Adhikarana 35 (37) · Śloka 37

sañcayē'pahr̥tā dōṣā labhantē nōttarā gatīḥ | tē tūttarāsu gatiṣu bhavanti balavattarāḥ ||37||

View original

सञ्चयेऽपहृता दोषा लभन्ते नोत्तरा गतीः | ते तूत्तरासु गतिषु भवन्ति बलवत्तराः ||३७||

Meaning of the śloka

Doshas removed during accumulation do not reach the later stages. In each successive stage they become stronger.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

yathāpūrvaṁ pratīkārālpatvaṁ yathōttaraṁ pratikārabāhulyaṁ darśayannāha- sañcayē'pahr̥tā dōṣā ityādi| tēṣāmapaharaṇaṁ ca bahudōṣē śōdhanaṁ, madhyadōṣē laṅghanapācanam, alpadōṣē saṁśamanamiti||37||

Meaning of the commentary

Earlier intervention requires fewer measures, while later stages require more. Removal means shodhana when doshas are abundant, fasting and pachana when moderate, and shamana when slight.

Adhikarana 36 (38) · Śloka 38

sarvairbhāvaistribhirvā'pi dvābhyāmēkēna vā punaḥ | saṁsargē kupitaḥ kruddhaṁ dōṣaṁ dōṣō'nudhāvati ||38||

View original

सर्वैर्भावैस्त्रिभिर्वाऽपि द्वाभ्यामेकेन वा पुनः | संसर्गे कुपितः क्रुद्धं दोषं दोषोऽनुधावति ||३८||

Meaning of the śloka

In samsarga, a dosha aggravated by three, two or one of its factors follows another dosha that is fully aggravated by all its factors.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

idānīṁ saṁsargē sannipātē ca prasarābhihitēṁ'śāṁśabalavikalpēnānubandhānubandhibhāvaṁ cikitsārthaṁ darśayannāha- sarvairbhāvaistribhirvētyādi| anudhāvati anulagnō bhavati| kō'sau? dōṣaḥ, kiṁviśiṣṭaḥ? kupitaḥ, kaiḥ kr̥tvā? bhāvaiḥ, kō'rthaḥ? svabhāvaiḥ rūkṣōṣṇasnigdhādibhiḥ, katisaṅkhyōpētaiḥ? tribhiḥ, na kēvalaṁ tribhiḥ dvābhyāmēkēna vā; ētēna tryādisvabhāvakupitō'pradhānō'nubandhabhūtaḥ pradhānadōṣamargānulagnō bhavatītyuktam| kamanudhāvati? ityāha- dōṣaṁ, kiṁviśiṣṭaṁ? kruddhaṁ prakōpaṁ gataṁ, kaiḥ kr̥tvā? bhāvaiḥ, katisaṅkhyaiḥ? ityāha- sarvaiḥ, kō'rthaḥ? samastaiḥ rūkṣōṣṇasnigdhādibhiḥ, ētēna sarvabhāvakruddhaḥ pradhānabhūtō vyaktaliṅgō'nubandhyō dōṣa uktaḥ| kva? saṁsargē, kō'rthaḥ? dōṣadvayasaṁyōgē| atrāpyēvamuktaṁ bhavati- yadā kila dōṣadvayasaṁsargō bhavati tadā pradhānasyānubandhyabhūtasya dōṣasya cikitsā kartavyā, tatpraśamādēvāpradhānasyānubandhabhūtasya praśamō bhaviṣyatīti; yadā tu sarvairbhāvaiḥ kupyanti tadā sarvē pradhānabhūtāḥ parasparamanubandhyabhūtāśca bhavanti, ēvaṁ ca samasannipātō bhavati, tadā pittamupacaraṇīyam| anyē tu sarvairbhāvairityatra ‘bhāvā vyādhihētavaḥ; tē cāhāravihāradēśakālāścatvāraḥ’ iti varṇayanti| aparē tu rasaguṇavīryavipākāṁścaturō bhāvān kathayanti| dravyaguṇakarmāṇi bhāvā iti carakavyākhyātārō bhaṭṭārakaharicandraprabhr̥tayaḥ pratipādayanti| anyē tu ‘sarvairbhāgaiḥ’ iti paṭhanti| tatra, vātasya rūkṣalaghuviśadaviṣṭambhā bhāgāḥ, pittasya tīkṣṇadravapūtinīlapītā bhāgāḥ, ślēṣmaṇaḥ śītagurupicchilasnigdhādayō bhāgāḥ; tatra vātādayō yadā sarvaistribhirdvābhyāmēkēna vā bhāgēna kupyanti tadā tāvadbhistadviparītairbhāgaiścikitsā kartavyā| tatra ślēṣmaṇaḥ kṣayē balavadvigrahādibhiḥ kriyamāṇē yadā rūkṣō bhāgō vātasya kupyati tadā snigdhēnaikēna bhāgēna tadviparītēna pratikartavyaḥ; yadā tu rūkṣaśītau dvau bhāgau kupyatastadā snigdhōṣṇābhyāṁ dvābhyāṁ bhāgābhyāṁ cikitsya ityādi| sarvairvēti svayamūhyam| saṁsargē dōṣadvayasaṁyōgē ityarthaḥ| ētēnaitaduktaṁ bhavati- yadā kruddhaṁ dōṣaṁ kupitō'nugacchati tadā saṁsargō bhavati; sa ca saṁsargō dvidhā bhavati- prakr̥tisamasamavētatayā, vikr̥tiviṣamasamavētatayā ca; tatra yadā vāyupittayōḥ saṁsargastadā śōṣaṇātmakatayā svabhāvasadr̥śēna pittēna vāyuḥ samavēta iti prakr̥tisamasamavēta ucyatē, yadā tu pittaślēṣmaṇōḥ saṁyōgastadā pittamuṣṇaṁ śītēna ślēṣmaṇā yuktamataḥ svabhāvaviparītēna samavēta iti vikr̥tiviṣamasamavēta ucyatē||38||

Meaning of the commentary

The verse distinguishes the principal dosha from the secondary accompanying dosha for treatment. One explanation takes bhava as inherent qualities such as dryness, heat and unctuousness: the dosha displaying all its qualities is principal and overt, while one aggravated through fewer qualities follows it; treating the principal is expected to calm the secondary. When all doshas are fully aggravated, each is principal in equal sannipata, where pitta is treated first. Other authorities define bhavas as diet, activity, place and time; others as taste, quality, virya and vipaka; Harichandra and other Caraka commentators as substance, quality and action. A variant reads bhagaih, parts or qualities, and prescribes opposing whichever one, two, three or all component qualities are aggravated. Samsarga is conjunction of two doshas. It may be prakriti-sama-samaveta, where combined qualities are naturally similar, as vata and pitta share a drying tendency, or vikriti-vishama-samaveta, where they oppose one another, as hot pitta joins cold kapha.

Key terms

anubandhya
The principal, fully expressed dosha to which a secondary dosha is attached.
anubandha
The secondary accompanying dosha, expressed through fewer of its qualities.

Adhikarana 37 (39) · Śloka 39

saṁsargē yō garīyān syādupakramyaḥ sa vai bhavēt | śēṣadōṣāvirōdhēna sannipātē tathaiva ca ||39||

View original

संसर्गे यो गरीयान् स्यादुपक्रम्यः स वै भवेत् | शेषदोषाविरोधेन सन्निपाते तथैव च ||३९||

Meaning of the śloka

In samsarga, the more severe dosha should be treated, without opposing the remaining dosha. The same principle applies in sannipata.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

saṁsargasannipātayōścikitsāsūtramāha- saṁsargē ityādi| gariyāniti gurutaraḥ| kathamupakramaṇīya ityāha- śēṣadōṣāvirōdhēnēti|- yathā na kupyatītyarthaḥ| saṁsargakriyāṁ sannipātē'pyatidēṣṭumāha- sannipātē tathaiva cēti| nanu, yadi śēṣadōṣāvirōdhēna saṁsargē yō garīyān sōpakramyastarhi kathamidamucyatē- “śamayēt pittamēvādau jvarēṣu samavāyiṣu| durnivāratamaṁ taddhi jvarārtēṣu viśēṣataḥ” (u.39); tathā- “samavāyē hi dōṣāṇāṁ pūrvaṁ pittamupācarēt| jvarē caivātisārē ca, sarvatrānyatra mārutam”- (u.40) iti| satyaṁ, samasannipātamāśritya tatrōktaṁ, na punaranyān dvādaśēti na dōṣaḥ||39||

Meaning of the commentary

Gariyan means the heavier or more severe dosha. Treatment must not aggravate the others. Passages directing that pitta be treated first in combined fever and in fever or diarrhea concern equal sannipata, rather than the twelve unequal forms, so they do not contradict this rule.

Adhikarana 38 (40) · Śloka 40

vr̥ṇōti yasmādrūḍhē'pi vraṇavastu na naśyati | ādēhadhāraṇāttasmādvraṇa ityucyatē budhaiḥ ||40||

View original

वृणोति यस्माद्रूढेऽपि व्रणवस्तु न नश्यति | आदेहधारणात्तस्माद्व्रण इत्युच्यते बुधैः ||४०||

Meaning of the śloka

Because it covers the part, and because the mark or substance of a wound does not disappear even after healing but remains as long as the body endures, knowledgeable people call it vrana.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

kathaṁ punarayaṁ śarīraikadēśōtthō dōṣasaṅghātō vraṇa ityucyata ityāha- vr̥ṇōtītyādi| sa vr̥ṇōti ācchādayati yasmāt tasmāt ‘vraṇa’ iti; athavā vraṇavastu vraṇacihnaṁ, rūḍhē'pi na naśyati tathaivāstē ādēhadhāraṇāt yāvajjīvaṁ, tasmāt ‘vraṇa’ iti||40||

Meaning of the commentary

One derivation explains vrana from its covering the affected part. Alternatively, the wound mark remains even after healing, throughout life, and this persistence accounts for the name.

Key terms

vraNaH (vranah)
A wound, explained either as covering a part or as leaving a lasting mark after healing.

Adhikarana puṣpikā · Śloka 21

iti suśrutasaṁhitāyāṁ sūtrasthānē vraṇapraśnādhyāyō nāmaikaviṁśōdhyāyaḥ ||21||

View original

इति सुश्रुतसंहितायां सूत्रस्थाने व्रणप्रश्नाध्यायो नामैकविंशोध्यायः ||२१||

Meaning of the śloka

Thus ends the twenty-first chapter, called Vranaprashna, in the Sutrasthana of the Sushruta Samhita.

🔊 Audio coming soon

Hide commentary

iti śrīḍalha(hla)ṇaviracitāyāṁ nibandhasaṅgrahākhyāyāṁ suśrutavyākhyāyāṁ sūtrasthānē ēkaviṁśō'dhyāyaḥ||21||

Meaning of the commentary

Thus ends the twenty-first chapter in the Sutrasthana of the Nibandhasangraha commentary on Sushruta, composed by Shri Dalhana.